jazza

min söta lilla hund mår inte bra… vet inte vad jag ska göra, hon bor hos mamma nu som försöker få upp henne från golvet varje gång hon behöver gå ut.

lillan verkar vara glad som vanligt iaf… saknar henne så mycket..! vet inte hur det här kommer att gå, jag är ju fortfarande i Sydafrika och har (som ni kanske förstått) bestämt mig för att försöka stanna här ett halvår till.

Men jazza är ju min finaste. Jag har just nu inget visum, så även om jag hade pengar till att köpa en biljett hem så vet jag inte om de skulle släppa ut mig – eller ja, det är nog att få komma tillbaka som skulle bli väldigt svårt/omöjligt.

Så jag vet inte vad jag ska ta mig till. En kompis sa till mig en gång att hon inte kunde förstå hur folk kunde bli så ledssna när deras djur gick bort: ”Det är ju inte som att det är ett barn eller nått”.

För mig är jazza mer än min hund. Jag har växt upp med henne, hon är min syster och bästa vän och hon har alltid varit där för mig. Varje gång jag har kommit hem har hon stått i dörren och väntat (men på senare år har hon sovit så djupt att man har varit tvungen att öppna dörren försiktigt, annars så hörde man bara ”pang” och så hade man slagit upp dörren på henne istället). Varje gång jag har varit ledssen har hon kommit fram och tröstat.

Jag sover fortfarande med en kudde på magen bara för att jag är så van att ha henne brevid mig i sängen. (hehe, ja jag vet att det inte riktigt är tillåtet mamma, men det är ju så mysigt..!).

Nu när hon har blivit äldre så har hon verkligen blivit en gammal söt tant – hon har hört det hon vill höra. I parken när man ropar…så kommer hon inte. Men nr man försiiiktigt lägger ner lite godis i hennes skål så kommer hon springande fort som 17.

Och alla leksaker, hon älskar verkligen sina leksaker… och jag älskar att köpa dom. Tillslut var våran lägenhet överfylld, men jag har aldrig slängt en enda – jag bara har lagt in dom i garderoben, för tänk om hon vill ha dom igen senare? Kanske inte så himla hälsosamt att spara dreggliga, sönderrivna gosedjur i sovrumms garderoben, man vad gör min inte för dom man älskar.

en söt från hemma i hallen.

hittat en chipspåse.

i sin fina korg.

på landet hos maj en massa sommrar sen.

sötast.

trött.

den bästa platsen i hela världen.

lycklig. (vi var lyckliga båda två).

en fin från julafton.

Min fina, fina, fina vän. Vet inte vad jag ska ta mig till. Dör lite innombörds. Min finaste.

Annonser

Kalahari – dag 1.

tänkte fokusea lite på alla resor jag har gjort på sistone..! så här är bästa resan till öknen med Dan och Melanie!

jag och Dan skulle möta upp Melanie i Cape Town. upptäckte att vi hade matchande kläder.

vi tog nattbussen dit, så när vi kom fram var vi…trötta.

hej.

åt godaste frukosten iaf.

så gav vi oss ut på äventyr.

efter ett tag blev vi lite trötta och satte oss ner för en fika.

med moritz och Insa som hade varit i Cape Town ett tag redan!

vi gick vidare till en Indisk restaurang, maten var… ja, lite udda.

men alla åt av allt,

det var riktigt gott tillslut.

vi gick till en park och klappade fåglar.

och ekorrar.

det var väldigt vackert.

och så vart det dags att ta Intercape mot Kalahari öknen. Dan satte sig på en skruv.

då hade vi hittat fina melanie också – så nu var vi på väg på riktigt.

en liten lort.

Ibland ar livet inte sa roligt.. jazza ar pa djursjukhuset i sverige och jag ar i Sydafrika. allt blev bara sa fel.. hur blev det sa egentligen?

Cicci fran landslaget har ett favorit quot: ”Ibland måste man göra saker man är rädd för, för annars är man ingen riktig männsika utan bara en liten lort.”

sa jag gar pa det nu. ville bara att ni skulle veta att jag lever och ar okay, stor kram. m