the sauna

Jag har alltid haft svårt för att basta. Antagligen på grund av att mina första minnen av detta är fruktansvärda. Trött och hungrig har jag satt mig där för att gå ner ett par kilo till  -58 klassen i Taekwon-Do. Sedan fick man uthärda bilresan till tävlingen: trött, hungrig och dessutom törstig – tills man fick väga in.

Så man kan väl säga att jag inte har förknippat bastun med avslappning precis, men de senaste månaderna har jag börjat förstå varför folk uppskattar det så mycket. Efter ett hårt spinningpass är det ganska skönt att få mjuka upp lederna och sitta där i några minuter – för att sedan ställa sig i en sval dusch..!

Jag är annars rätt så ovan vid att ducha på gymet, föredrar att åka hem först – så kan man gå omkring i morgonrock resten av kvällen. Detta har väl gjort att jag inte är särskilt van vid…hur ska jag säga det här…folk. Utan kläder. Dessutom tränar jag oftast ganska sent så det brukar det rätt så tomt i omklädningsrummet och jag har alltid haft min stund i bastun för mig själv. Tills igår.

När jag steg in i bastun fick jag en shock. Tre kvinnor i övre medelåldern satt där inne och handdukarna låg slängda över golvet. Jag tvärstannade i dörren. Tänker att jag kan ju inte vända och gå där ifrån, hur skulle det se ut? Så jag håller min stora handduk hårt runt bröstet och går in. Försiktigt sätter jag mig ner och ser samtidigt till att jag skyler mig från deras blickar. Inte för att dom överhuvudtaget lägger märke till mig. En kvinna ligger ner och nästan som i trans ojjar hon över hur varmt det är. En annan borstar håret. Avslappnat sitter dom där och njuter av värmen. Jag känner mig dum. Ingen skulle bry sig om jag gjorde likadant.

Jag satt där några minuter, tillräckligt länge för att inte väcka några misstankar, sedan skyndade jag mig ut ur bastun. Med handduken uppdragen till hakan.

Det kändes lite som en kulturkrock. Jag pratade med Emelie om det här när jag kom hem, och det är tydligen så man gör i bastun. Det är så man gör helt enkelt. Och visst, det är härligt att se folk vara så bekväma med sig själva. I bastun. Inför totala främlingar. Herregud.

Som sagt, beundransvärt – men kanske inte riktigt min grej. Det ska nog till ganska mycket för att jag ska kunna ”ta seden dit jag kommer” som Emelie sa. Men nästa gång är jag beredd iaf. Eller så ser jag till att undvika bastun när det är mycket folk på gymet.

Vi får se helt enkelt.

Annonser

carbohydrates

Jag förstår inte hur folk klarar sig utan kolhydrater, för mig är det verkligen plågsamt – jag känner mig frusen, hungrig, trött. Nyss när jag kollade mig i spegeln hade jag blå läppar..! Lågkolhydratsdieter är inget för mig helt enkelt, skulle aldrig göra detta mot mig själv om det inte var så att jag skulle tävla i helgen.

Ni kanske undrar hur länge jag har gjort detta? Kanske tänker ni att hon måste ju ha hållit på länge för att bli så där påverkad.

Två dagar. Under två dagar har jag nu inte ätit en endaste kolhydrat. Eller ja, nästan iaf.

Men det är f#n inte värt det. Skulle jag väga ett kilo över på söndag morgon sätter jag mig i bastun istället – nu går jag upp till caféet och köper en macka!

the christmas tree

Jag har en gammal julgran på min balkong. Fråga inte varför jag inte har gjort mig av med den tidigare, det har helt enkelt inte blivit av. Eftersom vinten officiellt är slut vill jag bli av med den så fort som möjligt, helst idag. Tror dessutom att Moa skulle uppskatta att inte inviga balkongen med en julgran till morgonkaffet.

Såhär skulle jag kunna bli av med julgranen:

1. Ta fram en sax och försöka klippa, alternativt hacka, ner granen i mindre bitar så att den får plats i ett par soppåsar som jag sedan kan slänga i det gemensamma soprummet. Inte en helt dålig ide kanske ni tänker nu, men problemet är att vi har några i huset som gillar arga lappar – därför vet jag även att de ogillar att man slänger ”stora föremål” i soporna.

2. Ringa en vän med bil. Har inte så många vänner med bil och det känns lite pinsamt att be om hjälp för en sån liten sak. Stark kvinna reder sig själv. Typ.

3. Ringa en vän med trädgård. Fast vem vill ha ett dött träd?

4. Sätta mig på cykeln och försöka ta mig till närmaste sopstation. Detta är ju egentligen det mest logiska valet, men med tanke på att jag principiellt är emot själva tanken med vardagsmotion så är det också det minst lockande alternativet. Hm.

Någon som vill ha en gammal gran? Nej, nu åker den ut! måste bara hitta saxen och några soppåsar först..!