idiots

Det har blivit mörkt ute och jag står i kön till en nation. Sommarnatten är varm och runtomkring mig står glada studenter med en öl i handen och väntar på att bli insläppta till klubben.

Så släpps vi tillslut in, musiken strömmar emot oss och mina tjejkompisar kastar sig ut i trängelsen på dansgolvet. Överallt ranglar fulla människor omkring, glada, upprymda…och bedövade.

Det är ungeär här som jag börjar känna tvivel för människan som släkte.

Det är som att titta på 100-tals parningsdanser, någon form av klumpig uppvaktning med ett enda syfte. Allt känns så primalt. Apatiskt. Efter några minuter avtar känslan av att vi alla är idioter, och jag börjar dansa. Den delen kan vara rätt så rolig, det är allt runt om kring som är så…

När man står där och plötsligt inser att man har tappat bort sina vänner tex. I den sekunden blir man fritt villebråd och måste snabbast möjligast ta sig till närmaste utgång, om man inte vill bli uppvaktad av en flock dreggliga vildar vill säga.

Och med det menar jag inte att jag skulle vara speciell på något sätt, i tängseln på en svettig klubb är alla av det motsatta könet något åtråvärt.

Jag blir bara så less. Jag ser inte meningen med det helt enkelt. Vad är meningen?! Suck. Antar att man själv måste dricka en hel del för att vara med på det roliga. Det är bara så tragiskt att detta sker varje gång. Varje gång jag blir medtvingad ut så förlorar jag lite mer respekt för mänskligheten. Folk tar sig rättigheter och tränger sig på. Nej, det är inget för mig.

Det är inte förrens vi kommer ut igen, iväg från musiken, trängseln och de tomma blickarna – som jag börjar må bra igen. Känna mig lite mer hoppfull..!

Kvällen blir plötsligt bättre och jag behöver inte längre oroa mig för borttappade vänner eller fulla idioter. Sommarnatten är fortfarande varm, stämningen på topp och i ett svep har jag glömt hur illa jag tyckte det var. I ett svagt ögonblick går jag även med på att gå ut igen nästa helg.

För visst var det väl rätt så trevligt i alla fall?

Annonser

Min morgonrutin: 1) gå upp – 10min 2) sätt på kaffe – 2min 3) sitt i köket o stirra ut genom fönstret 15 – 20min 4) drick kallt kaffe – 10min 5) ducha – 14min 6) klä på mig – 12min. Klar.

Så brukade det se ut iaf. Men nu när man ska försöka se representabel ut helatiden (läs: på jobbet) så har ytterligare en punkt lagts till: 7) smink.

Suck.

Det är inte riktigt min grej om man säger så. I början tog det 30minuter. Nu har jag lyckats få ner det till 12. Mer än en halvering på 2 månader, inte illa om jag får säga det själv.

Fast det är något tragiskt över den där handlingen. Att behöva stryka på en kräm för att dölja de rödlätta kinderna från sommarsolen och täcka de blekta ögonfransarna med sotig svart maskara.

Känslan av att behöva ta på sig en mask för att vara respektabel – är inte så rolig. Juristvärlden är inte alltid stel, helt klart. Men normen är att man ska vara vitsminkad, uppklädd och energisk.

Och visst kan jag vara det. Men jag skulle mycket hellre strunta i könsnormer och sova 12minuter längre.

suicidal bird

Sitter och kollar igenom veckans nyheter på svt play. #Någotmanbarakangörapåsemestern.

Annars då? Jo jag har börjat träna igen, skönt att ha kommit igång på riktigt – finns inget bättre än att lägga sig på kvällen och känna sig helt slut. Skulle egentligen sitta och uppdatera mitt träningschema just nu, men när det inte finns ett riktigt mål så… Är det lite svårt ibland. Ska fundera ut min målsättning – sen skriva schema. Basta.

Det regnar här just nu, sitter på balkongen invirad i en filt o myser. Älskar regn.

Alina har varit här och hälsat på förresten, hela vägen från Amerikat. Tänkte lägga upp lite bilder från det – av den enkl anledningen att jag inte har något vettigt att skviva just nu. Så here we go.

Första dagen plockade vi upp lite bär på torget. (nej, det är inte bär på bilden – jag vet).

Fina Alina vid ån i Uppsala!

Sen gav vi oss iväg till Fjällnora, med lennakatten.

När vi ledssnat på roddbåten så gick vi o klappade lite djur istället.

Och sen grillade vi. Djuren. haha! Nej, kanske inte. (ber om ursäkt, extremt dålig humor).

Och där var det slut på den fina dagen, återkommer med fortsättningen. Om jag orkar. Nu, träningsplanering.