Madagaskar

Just nu rullar allt på i full fart; sötaste svenskarna har flugit hem, jag och Shaun flyttar ut ur Gregs lägenhet i slutet av den här månaden (vilket innebär att det bara är 14 dagar kvar tills vi inte har någonstans att bo) och vi ska ge oss ut o backpacka i Sydafrika tills vi hittar en båt som går…ja, vart som helst egentligen.

Fram till den 3e september måste vi alltså ha gjort oss av med de mesta av våra saker och fått ihop en hållbar budget samt plan för vår resa. Det känns lite läskigt att bara kasta sig ut från tryggheten utan att ha allting klart för sig, men samtidigt blir man något mer produktiv när pressen (läs: paniken) ligger på.

Tanken är att vi ska frilansa och göra översättningar för att få in pengar, samtidigt som vi reser runt och upplever nya platser i världen. Söker SCN gör jag också, ska hoppa på en journalistkurs på distans tänkte jag. Kan ju inte skada att plugga lite mer…

…Eller så kanske jag kommer att sitta där, 11 års studier senare, utan jobb, utblottad och ensam. Endast katterna håller mig sällskap i den papperslåda som jag kallar mitt hem, placerad utanför ICA-butiken i en utav Stockholms förorter. Förbipasserande kommer att titta ner på min handskrivna skylt där jag erbjuder mina juristkunskaper i utbyte mot bröd och vatten. De kommer att stanna till, skaka på huvudet och sedan fortsätta gå, övertygade om att den där stackars tanten har så kallade ”mental issues”. Självklart har hon aldrig studerat något.

Okay, sidospår.

Det jag egentligen tänkte berätta är att jag för två dagar sedan fick kontakt med en båt som seglar mot Madagaskar. Och har två platser över. Hur härligt hade inte det varit då?! Men vi hade för lite tid på oss, hade aldrig hunnit flytta ut från lägenheten och sedan åka från Port Elisabeth enda upp till Durban på två dagar..!

Dessutom hade vi behövt hoppa på en båt med en besättning som vi aldrig tidigare har träffat. Jag menar, dom hade ju kunnat vara helt galna?! Det vet man aldrig serru. Ser framför mig hur en gisslansituation utspelas där jag förtvivlat försöker få tag på Greg och säger åt honom att sälja mina icke-existerande tillgångar för att få ihop pengar.

Men förhoppningsvis kommer det fler chanser. Det måste det göra. Så tills vi hittar en annan båt så jobbar vi på, registrerar oss på seglings-sidor och uppdaterar våra couchsurfings profiler.

Så håll tummarna nu så får vi se hur det går! Allting löser sig alltid tillslut, även om jag är lite lätt nervös just nu.

Kram, m.

Annonser

Travels and crazy Swedes.

Nu har jag dragit med svenskarna upp längs the Wild Coast. I en och en halv vecka har vi åkt igenom skabbiga storstäder, vackra byar, vilda marknader och orörda landskap.

Jag har blivit utsedd till The Befriender of all Things and Minister of Food Supplies. Sju mailadresser och en hel del telefonnummer senare (samt otaliga mack-förberedelser under resans gång) så måste jag säga att detta är en välförtjänt utmärkelse. Cissi å anda sidan är the Haver of All Things (har med alla små gadgets som vi kan tänkas behöva), Shaun är the Minister of Transport (kör och planerar rutten) och Kristina…Kristina är the Minister of Defence. Om ni någonsin träffar henne så kommer ni att förstå varför. Respekt.

Ja, man kan ju säga att vi roar oss själva helt enkelt.

Nu åker vi i alla fall tillbaka mot civilisationen…och internet. Det har varit rätt så skönt att slippa vara uppkopplad hela tiden. Har tagit ledigt från alla översättningsjobb och skrivuppgifter under den här resan, behövde verkligen det kände jag.

Okay, nu måste jag sluta – vi ska stanna till i East London för lunch. Kram på er! m.

20140805-112245.jpg