Jag har lyckats med…

Jag har lyckats med konststycket att fastna i en liten gränsstad mellan Vietnam och Laos. På självaste Nyårsafton.

Håhå jaja.

Nattbussen vi tog igår körde in i en mötande buss och fönstret på min sida sprack i tusen bitar. Jag ska nog vara glad att det inte gick värre än så trots allt. I alla fall så är det på grund av krocken vi vart försenade och missade anknytningsbussen till Laos. Det finns inte en endaste turist i den här lilla byn och inte en tillstymelse till något nyårsfyrande, så…

…visst låter det helt underbart?! 😀 Jag är fast mitt ute i ingenstans tillsammans med vänliga, glada människor. Folk hälsar, hjälper gamla mormor över den (enda) stora vägen i byn, de jagar höns som (antagligen) ska läggas upp på middagsbordet ikväll. Det är så oförställt, så…Äkta! Jag fullkomligt älskar det här stället. Har redan hunnit blivit polare med den lokala milisen som sitter och dricker kaffe under några röda vajande flaggor. (Huruvida det är en bra sak eller inte kan ju diskuteras). Dom gillar mina hippiebyxor i alla fall!

Men nu återstår ju frågan, hur firar man nyår nu då? Mitt bästa förslag (om jag får säga det själv), involverar införskaffandet av en, alternativt ett par, vinflaskor samt ett hysteriskt och riskfyllt klättrande upp för ett litet berg som finns här (Shaun insisterar på att kalla det för en kulle, men jag förstår inte vad han syftar på?). Hoppas bara att det inte finns några lagar här om att dricka vin utomhus. I mörkret. Jaja, det återstår väl att se, ellerhur?

Nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig klar inför kvällens förestående Icke-Nyårsfirande. (Man måste ju durscha på Nyår i alla fall).

Och vet ni vad jag har kommit fram till? Att jag aldrig mer ska resa efter en guidbok. Alla andra människor är också där?! Det är ju det man vill ifrån, trängsel och sån skit.

Så nästa år (imorgon) kommer jag att ta med mig guidboken och en röd överstrykningspenna till morgonkaffet. Sedan ska jag sätta mig ned och göra följande:

1. Se till att alla städer som ”verkligen rekommenderas” får ett stort rött kryss över sig, vilket innebär att jag INTE ämnar åka dit.

2. Ställen som är ”värda ett besök” får ett halft kryss (ett snett sträck), vilket tyder på att staden kan komma att besökas vid nödfall,

3. Och sist men inte minst: Alla ställen som inte är ”särskilt intressanta,” eller inte ”har något uteliv” och där det inte ”finns något att göra” ska ihärdigt strykas under och ringas in!

Att jag inte har gjort det tidigare. 2015 ska bli förändringens år, året då jag början tänka ”outside the box” som man säger.

Så Gott Nytt År på er, jag hoppas att erat firande (eller icke-firande), blir alldeles, alldeles underbart.

20141231-192831.jpg

Annonser

Jag tycker väldigt…

Jag tycker väldigt synd om mig själv just nu. Ligger sjuk i sängen och hostar. Men! Så kom jag på något. Jag hade ju köpt en flaska vin. Visst är vin bra för hälsan på något sätt? Någonting med aminosyror eller antioxidanter tror jag det var. Sagt och gjort, nu sitter jag och dricker vin i sängen. Kanske inte något att vara stolt över, men dessto bättre för humöret!

Trevlig…Vad är det för dag igen…Fredag! Trevlig fredag på er mina vänner!

Jag lovar att inte bli alkoholist. inte än i alla fall.

20141226-212646.jpg

Jag ligger under täcket…

Jag ligger under täcket och huttrar. Det finns inte en chans att jag kryper fram från mitt varma krypin och hoppar in i en dusch i den här kylan. Särskilt med tanke på avsaknaden av inomhusvärme i det här landet.

Det är intressant hur ens tankar kring personlig hygien förändras beroende på vädret. Varmt och fuktigt? En dusch varje dag. Kallt och blåsigt? Duscha är väl lite onödigt ändå. Vem behöver vara ren egentligen? Bara att köra på lite mer deodorant.

Detta faktum blir ännu mer intressant då jag bara har två ombyten varma kläder med mig. Och jag har båda lagren på mig just nu.

Så..! En raggardusch? Indeed.

Ljusrör och Julafton.

Ni vet sådana där vita kalla ljusrör som finns i källarlokaler? Dom finns överallt här i Vietnam. Överallt! Julen ska ju vara varma mjuka ljus och färger, underbara dofter och god mat. Inte iskalla ljusrör. Eller opersonliga hotellrum för den delen.

Jag älskar allt som har med Julen att göra. Det är därför jag blir så ledsen när jag inte kan fira den ordentligt. Jag vet att det bara är en dag, som vilken annan dag som helst. Fast ändå inte. Det är ju Jul.

Förra året, när jag bodde i Sydafrika, så tIttade jag på julkalendern varje dag (via Svt Play). Öppnade luckor och försökte baka ”julbullar” (ett misslyckat försök till lussekatter). Men det gjorde mig mest bara ledssen, det var ju ingen riktig Jul trots allt.

Så jag hade bestämt mig för att skippa allt det där i år. Lotsas som ingenting och hoppa över Julfirandet. Men det kändes tillslut inte rätt det heller.

En sak har jag i alla fall gjort rätt i år. Jag har laddat ner Tomten Är Far Till Alla Barnen. Man får ta det man har helt enkelt. Och så får jag sikta på att gå ”all in” med Julafton i Sverige 2015 istället.

Så God Jul på er, jag hoppas att ni får en mysig Jul där borta i Sverige (eller var ni än är). Och att ni får snö, massor med snö.

Jag sitter på ett café…

Jag sitter på ett café och äter frukost. Brevid mig sitter en tjej och spelar ukulele. Hon har suttit och spelat olika låtar i nästan 45 minuter nu. Trevligt, kanske ni tänker. Mysigt, till och med!

Bara det att hennes ukulele är ostämd. Väldigt ostämd. Radion står på i bakrunden och två killar sitter på andra sidan rummet och försöker spela gitarr samtidigt. De spelar en helt annan sång än den hon försöker framföra. Hon sjunger dessutom falskt.

Det här är bara för mycket. Jag klarar det inte. Jag vill att hon dör. En långsam, plågsam död där hon inser att man inte kan förstöra människors morgonkaffe på det här sättet. Där hon ångrar sig, inser galenskapen i det hon gör och förtvivlat ber till högre makter om förlåtelse.

Jag skulle göra det själv, bara det att jag känner mig något oroad över att spendera resten av mitt liv i ett Vietnamesiskt fängelse.

Så. Jag kanske ska gå härifrån nu Innan jag gör något jag ångrar. Eller så kanske jag ska börja ta mina pms-piller.

Vi får se.

Det kalla vädret…

Det kalla vädret håller i sig här nere, samtidigt som det håller på att bli sommar i Sydafrika. Men det är riktigt skönt. Tror aldrig att jag har njutit så här mycket av dåligt väder förut.

Idag ska vi åka vidare till en nationalpark, det ska bli härligt att komma iväg från städer ett tag.

Det här är i alla fall lite bilder från idag:

20141220-132453.jpg
Jag tog en promenad och råkade gå förbi någon sorts uppvisning.

20141220-132755.jpg
Merry…Dragon Day..?

20141220-133306.jpg
Sedan har jag bara vandrat runt staden Hue och tittat på fina saker. En fiskaffär tillexempel.

20141220-134938.jpg

20141220-135025.jpg
Det är väldigt vackert här.

20141220-135716.jpg
Oj, nu kom bussen. Vi hörs!

Jag saknar…

Jag saknar svensk mat väldigt mycket just nu. Vaknar upp mitt i natten och tänker på ostbågar, plockgodis och…Hårdbröd.

Hårdbröd med prickigkorv, hårdbröd med apelsinmarmelad, eller varför inte en hårdbrödsmacka med smör och Kalles Kaviar?

Jag vet att jag låter fånig, men jag skulle göra nästan vad som helst för att få tag på en tub Kalles.

Jag skulle koka ett par ägg så att gulan blir så där perfekt mjuk (men inte för den skull rinnig). Jag skulle ta fram kniven och skära upp äggen i runda perfekta små bitar. Rikligt bre hårdbrödet med smör – men eftersom brödet är fullt med små hål så skulle jag ägna oproportionerligt mycket tid åt att gröpa ut smörklickarna ur hålen. Sist men inte minst skulle jag lägga upp äggbitarna på brödet, ta tuben med Kalles Kaviar och varsamt trycka ut små S formade strängar över brödet.

Eller vad då varsamt förresten? Jag skulle ta tag i den där tuben och klämma på den så in i helvette!! Kaviar skulle spruta ut över brödet, lite skulle hamna på väggen och ännu mer på mattan – men bryr jag mig om det? ICKE!!

Och så skulle jag stå där. Svettig och med ett brett leende över ansiktet skulle jag med djupa andetag och skälvande näsborrar sakta föra hårdbrödmackan till munnen.

Fy sjutton så gott.