Idag åkte jag in till stan, men eftersom jag inte har någon cykel just nu så var det buss som gällde.
Jag var sen och fick springa till busshållplatsen. Stressad som vanligt rotade jag runt i väskan, hittade en 50-lapp, gick på bussen och sträckte stolt fram mitt fynd till chauffören.
Fick en lång förvirrad blick till svar, sen sa han irriterat: ”Jaha, eh – vi tar inte pengar på bussen längre.” En lika lång och förvirrad blick från mig. ”Det slutade vi med för 7 månader sedan.” fortsatte han. Besviken tog jag ner min hand med pengarna. ”Du kan betala med sms.” sa han något snällare. ”Men jag har ingen fungerande mobil..!” säger jag och började känna lite panik, kunde ju inte låta Annelie vänta – jag måste med bussen!
”Så vad gör jag nu då? Jag visste verkligen inte om det här..!” säger jag och ger min menjagärjusåsöt och detärjusåsyndommig blick. ”Ingen fara!” säger han glatt. Jag hann tänka att yes, här får man åka gratis! ”Du kan betala med kort!”
Jaha. Det var bara att gräva fram plånboken. Jag antar att det faktum att man är blond och blåögd eller att försöka säga ”but I´m from sweden..!” inte ger riktigt samma fördelar här i Sverige som i Sydafrika.
Sydafrika 1 – 0.
Majalina 