choices are wonderful things.

Det var längesedan jag kände mig så förvirrad som jag gör just nu. Antagligen för att jag har så många valmöjligheter. För många. En del tycker att det är bra, jag tycker att det…suger. Lite i alla fall. Längtar tillbaka till när jag var 9år och dagarna var oändligt långa, allt var ett äventyr och någon sa åt en när man skulle äta och gå lägga sig.

Suck.

Vem sa att ansvar var roligt?

Men lite spännande är det ju. Jag skulle kunna bestämma mig för precis vad som helst. Att sluta med juridiken, kanske försöka frilansa från en krigszon någonstans eller köpa en villa och få massor med barn. Det är det som är så läskigt. Jag tänker ofta på det där. Vilken otrolig slump det är att jag överhuvudtaget finns, att just mina föräldrar träffades på ett café i Stockholm, att min farfar tog min farmor på hennes första körlektion och beslutade att hon skulle få några lektioner extra för att hon var så söt.

Tänk bara så fort allt kan ändras, av ett litet beslut, av slumpen. Hade jag tagit en annan väg till jobbet idag så hade jag träffat helt andra människor, sett helt andra saker och kanske till och med råkat ut för en olycka. Vi är ju så sköra vi människor. Precis under huden finns blodet, och det krävs inte mycket för att vi ska gå söner. Det krävs inte mycket alls faktiskt.

Jag kan känna den där dödligheten ibland. Stå vid tunnelbanan och bara för att ögonblick få en inpuls att hoppa ner på spåret. Sitta på cykeln och känna vinddraget av lastbilen som kör förbi. Korta små ögonblick som skulle sätta punkt för min existens, mitt liv. I alla fall som det är just nu.

Ofta tänker jag på det här, och lika ofta blir jag förvånad av att andra inte gör det – i alla fall inte på samma sätt. Jag satt med några bekanta och åt lunch för ett tag sedan, alla studenter i min ålder, alla tjejer. De satt och pratatde om sakerna de skulle göra när de blev 65år och går i pension. Vi gick bordet runt, men när de kom till mig tystnade alla förförat och tittade upp från sina mobiler.

”Vad då OM du blir 65?!”

”Klart att du blir det!”

”Så där får man inte säga.”

…Sa dom och skrattade bort mitt påstående. Jag hade inte ens reflekterat över det, men det är väl självklart? Att våran framtid…inte är så självklar? Att vi inte vet om man får leva så länge. Eller ens tills imorgon om man har lite extra otur.

Därför försöker jag leva mitt liv efter regeln att bara göra saker som jag vill göra, just nu. Om jag kan. Klart man måste ha framförhållning och mål med livet, annars skulle man ju bara sätta sig på ett plan till Italien och spendera sina dagar med att äta ost och dricka vin i solen. Tillexempel.

Så, vad är då problemet?!…Kanske ni tänker nu.

Problemet med valmöjligheter, mina vänner, är att fundera ut vad man faktiskt vill.

Annonser

3 reaktioner till “choices are wonderful things.

  1. Hej Maja
    Fina tankar.
    Det är bra att ha mål, att ha tänkt igenom dem och att sträva mot dem.
    För mig styrdes nog livet av en slump. Jag var inte så målinriktad men jag
    försökte göra sånt som jag tyckte om och som skulle leda till ett någorlunda bra liv.
    Jag (Benny) tycker att det gått hyfsat 🙂
    Att fundera på om man lever i morgon är ju mer relevant för mig (73) men det kan man ju
    inte göra så mycket åt. Man sköter hälsan, är mån om familj och vänner och ser framåt.
    Man behöver inte leva som om den sista dagen var här.
    Jag tror du har en själsfrände i Malin Horney. Hon är lite av en undrande filosof
    som strör ganska roliga meningar kring sig.
    Samtidigt som du ser en massa alternativ i livet som du kanske skulle vilja göra så
    söker du trygghet. Fortsätt med juridiken så länge och skapa en grund att stå på.
    Det går ju alltid att navigera vidare i livet. Du är ju inte 73 än 😉
    Du har ju upplevt så mycket mer än de flesta andra i din ålder och du kommer att
    få vara med om många roliga och tråkiga saker framöver. Livet är sånt.
    De roliga minnena sitter kvar längst. De tråkiga stoppar man undan och tar fram ibland
    för att ta lärdom av.
    Räkna med att bli gammal. Det är inte så dumt 🙂
    Kramar från
    Benny & Anita

  2. Hej majalina ax tinuviel
    Så här skriver din kusin Malin Horney på fejan i december:

    När jag bestämmer mig, så har jag övervägt alternativen så där ett 100-tal gånger. Minst. I alla fall beslut som rör framtiden. I bästa fall vet jag vad jag inte vill, vilket gör att alternativen blir färre.

    Det känns bra, för det är jobbigt att gå runt och överväga alternativen dagarna och nätterna i enda.

    Såklart att alla funderar på vart dem är på väg. Lite nu och då. Men, jag känner att jag har mer anledning att göra det just nu, för ingenting binder mig eller håller mig kvar, egentligen.

    Fast å andra sidan, så trivs jag bra där jag är. Just nu.

    Ibland glömmer jag nästan bort att uppskatta det jag har, för att jag tänker på vad jag behöver, vill eller borde göra. Jag vänder vrider och plockar upp varje sten för att sedan kasta bort alla utom en.

    Det är kanske inte då så konstigt att jag har svårt att bestämma mig. Dessutom kan jag skylla på att jag är våg. De har alltid svårt att bestämma mig, för å ena sidan och andra sidan…

    And it goes on and on and on…

    Jag blir därför glad när jag äntligen kan välja bort. Kasta en sten. Höra plumset när den faller ner i vattnet, för att prata i metaforer, vilket jag gärna gör när jag är svår och dekadent.
    ———————————–
    Kram B & A

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s