Äntligen har jag kommit in i en rutin. Jag vet att många tycker att rutiner är tråkigt, men har man inte en sådan så kan man ju inte heller bryta den, eller hur? Och jag behöver verkligen lite stabilitet i mitt liv just nu. Det blir så här när man skriver en uppsats, det finns lixom ingenting/ingen som säger att man ska vara på ett ställe en viss tid varje dag.
Lyxigt kanske ni tänker nu. Och visst, det är skönt att kunna ta sovmorgon ibland – men inte i längden. Jag är naturligt seg av mig, eller seg kanske är fel ord…bekväm kanske är bättre. Om jag ska få någonting gjort så behövs det deadlines och struktur. Finns inte det måste jag skapa det själv. (Så länge man är medveten om sina svagheter kan man förändra dom brukar jag tänka).
Funderar annars på att börja volontärarbeta igen, det finns ett barnhem jag tänkte att jag kunde gå till, vet inte vilket skick det är i dock – kan nog vara rätt svåra förhållanden där..! Men då kan jag känna att jag bidrar med något mer än att bara sitta och skriva hela dagarna. Vet inte om jag ens har berättat att jag har fått ett stipendium? I alla fall så får jag nu betalt för att skriva min Magisteruppsats, så det är ju grymt.
För att gå tillbaka till det jag ville få sagt från början, så ska jag från och med nu göra allt för att undvika den här sortens tankar på morgonen:
So – discipline, I’m comming back to you now. You hear me?!
I know you have missed me.
Majalina 