Jag blir så ledsen när jag ser hur alla omkring mig (inklusive mig själv) stressar ihjäl sig för att uppnå någonting som potentiellt sätt inte kommer att göra dem lyckliga. Särskilt när man måste göra vissa saker för att passa in i samhället.
Skaffar man inte barn som kvinna så är det något som är fel. Väljer man bort storstadslivet och bilen så måste man vara olycklig, vill man dessutom inte jobba nio till fem varje dag så måste man vara direkt sjuk.
Men vad är det egentligen vi vill uppnå? Om det verkligen är lycka vi vill ha, så måste vi väl först fråga oss själva vad vi blir lyckliga av.
Jag tror inte att man kan vara lycklig hela tiden, livet fungerar inte så. Däremot så verkar det som att man är så lycklig som man gör sig. Man måste veta vad man vill och sen gå efter det. Uppskatta de små fina sakerna i vardagen.
Misstänker också att vi strävar efter ouppnåeliga ideal när det kommer till lycka. Man kanske ska vara rätt så nöjd med att bara vara lycklig…ibland.
Jag vet inte, jag har inga svar. Ibland vet jag inte vad jag ska göra för att bli lycklig. Fast å andra sidan så är jag inte direkt olycklig. Que sera sera.
Okay, så för att väga upp detta extremt deprimerande inlägg med någonting positivt så tänkte jag presentera en lista på saker som gör mig lycklig:
– Stanna upp och lukta på blommor (ja, jag veeet – men det är faktiskt sant),
– Klappa söta valpar (fungerar dock endast vid direkt tillgång till valpar).
– Träna kampsport (adrenalin är inte att underskatta, däremot att träna någonting tråkigt är SJUKT omotiverade och man vill bara dö istället – så ett tips från coachen är att försöka undvika tråkiga träningsformer),
– Havet,
– Solen,
– Träffa fina vänner och laga middag med lite vin,
– …och det var nog allt. Just nu i alla fall.
Kanske ska sluta fundera så mycket och bara göra saker istället. Tror att mycket fritid ofta skapar problem, man får liksom lite för mycket existentiella funderingar för sig annars.
Eller, ja – man och man. Jag.
Majalina 