Så var man tillbaka i Sydafrika igen. Solen värmer, fåglarna kvittrar och jag hade ett oväntat besök av en fladdermus här om kvällen som slutade i en stand off mellan honom och mig. Han vann.
Annars då? Har nu T minus 14 dagar kvar att skriva innan hela den här magisteruppsatsen förhoppningsvis ska lämnas in. Börjar tvivla på att det går. Man kan ju skriva hur mycket som helst egentligen, finns ingen hejd. MEN! Det känns bra. Eller så bra som det kan kännas. Visserligen är det aldrig ett bra tecken att det känns bra, då har man förmodligen missat något. Det är när man inser hur lite man faktiskt vet som man är inne på rätt spår.
…
VAD HAR JAG MISSAT?! *börjarpaniksvettas*
Nej då, det här ska nog bli bra.
Har jag förresten sagt att jag börjar bli lite lätt schizofren av allt det här skrivandet och den isolering detta medför? Det kanske märks i och för sig.
Hoppas ni har en härlig fredag, själv ska jag sätta mig på balkongen med ett glas vin och dränka mina stackars uppsatsnerver.
Och sedan fortsätta skriva.
Puss på er, m.
Majalina 