Min morgonrutin: 1) gå upp – 10min 2) sätt på kaffe – 2min 3) sitt i köket o stirra ut genom fönstret 15 – 20min 4) drick kallt kaffe – 10min 5) ducha – 14min 6) klä på mig – 12min. Klar.
Så brukade det se ut iaf. Men nu när man ska försöka se representabel ut helatiden (läs: på jobbet) så har ytterligare en punkt lagts till: 7) smink.
Suck.
Det är inte riktigt min grej om man säger så. I början tog det 30minuter. Nu har jag lyckats få ner det till 12. Mer än en halvering på 2 månader, inte illa om jag får säga det själv.
Fast det är något tragiskt över den där handlingen. Att behöva stryka på en kräm för att dölja de rödlätta kinderna från sommarsolen och täcka de blekta ögonfransarna med sotig svart maskara.
Känslan av att behöva ta på sig en mask för att vara respektabel – är inte så rolig. Juristvärlden är inte alltid stel, helt klart. Men normen är att man ska vara vitsminkad, uppklädd och energisk.
Och visst kan jag vara det. Men jag skulle mycket hellre strunta i könsnormer och sova 12minuter längre.