Att pendla är lite av en lektion i socialt beteende. Om jag har lärt mig något under dessa månader så är det att människor är flockdjur. Springer en, springer alla. Står någon upp, står alla upp och så vidare.
Här om dagen skulle jag gå på tåget, ser att just den vagnen är överfylld men har inte tid att springa till nästa – så jag går på med tanken att jag kan gå vidare för att hitta en plats. Det är ju ändå ett av de största pendeltågen i Sverige, chansen är att det finns sittplatser längre bort. Så jag går på – stannar upp – dörren bakom mig stängs och tåget börjar rulla. Människorna som just gick på framför mig tittar sig förtvivlat omkring, inser att det inte finns några platser i denna vagn och – eftersom ingen rör på sig – suckar högt och ställer sig mot en vägg.
Det är här jag blir så konfunderad. Vad är problemet? Det FINNS platser, bara inte just precis HÄR. Så jag börjar ursäkta mig för att ta mig bakåt. Plötsligt blir det liv i dom som nyss sett så uppgivna ut. Någon rör på sig! Hon verkar tro att det finns FLER platser! Tumult uppstår och vissa försöker tränga sig i sin iver att hitta en sittplats.
Så. Himla. Konstigt.
En annan sak är att man, trots flockbeteendet, helst inte vill låtsas om att det är andra människor på tåget. För visst är det väl lite obehagligt med folk? Man sätter sig ner, ställer sin väska på platsen bredvid som för att markera att man inte vill att någon ska komma för nära, tar upp sin iphone/ipad/teknisk apparat och sätter hörlurar i öronen.
Detta resulterar även i att alla sätter sig på varannan plats, varpå det alltid kommer någon stackare som måste tränga sig in till mittenplatsen – vilket gör att personen i fråga riskerar att spilla ut sin grannes kaffe/riva ner deras tidning/kliva på dennes fot (jag kan ha gjort detta ett antal ggr) varpå man själv får en väska på foten/armbåge i ryggen eller helt enkelt en lång arg blick.
Men visst, det är tidigt. Och absolut, man kanske inte är på så himla bra humör en måndagsmorgon.
Jag blir bara så förvirrad.
Och ledssen. Vad hände med att vara trevlig? Att hjälpa varandra, le, ge upp din plats till någon som går med krycka – eller att bara vara lite medmänsklig?
Så snälla, för min skull, nästa gång ni går på ett tåg, sätt inte upp väskan brevid er om ni märker att det börjar bli fullt. Gå bakåt i tåget och för guds skull, varför inte försöka er på att…le..?
//uppgiven pendlare.
Majalina 