Igår när jag kom fram till biblioteket möttes jag av två män i vaktuniformer. De hade stora svarta gevär och såg allmänt bistra ut. Jag hinner tänka att, aj då – någonting måste ha hänt. Så jag går fram och frågar:
– Hey, what hapened here?
Bister man nummer 1 vänder sig om, tittar frågande på mig och ryter fram till svar,
– Nothing!
….pressad tystnad medans bister man nummer 1 skakar på huvudet åt bister man nummer 2. Jag fortsätter trevande:
– Okay..! So… Can I go in to the library then..?
– No.
Lång tvekande paus från min sida. Bister man nummer 2 rycker in för att hjälpa till, den här utländska tjejen verkar ju vara helt efter:
– You have to show us your student card, otherwise we can’t let you in. New rules.
Han försöker på sig ett leende som uppenbart tar på krafterna eftersom han ger ifrån sig en djup suck efteråt.
Jag hinner tänka att det här antagligen inte är rätt tillfälle att tala om att jag inte har ett studentkort eftersom jag inte är inskriven vid det här universitetet. Flackar med blicken, får fram ett stammande:
– I…forgot it at home..!
Och går därifrån. Bakom mig hör jag hur de säger någonting till varandra och brister ut i skratt.
Inte visste jag att oregistrerade studenter utgjorde ett sådant hot att det krävs 2 stora vakter för att hålla oss därifrån.
Så om någon letar efter mig sitter jag hädanefter i cafeterian, där folk inte har lika mycket vapen och är väldigt mycket trevligare.
Det finns också en oändlig tillgång till kaffe och glass. So at least I have that going for me, which is nice.
Majalina 