I en klädaffär någonstans i Malaysia:
– ”Excuse me!” Ropar den välsminkade lilla kvinnan bakom den provisoriska kassan.
– ”Yes?” Svarar jag vänligt och vänder mig om.
– ”I have to ask you… Mix?” Säger hon och ser förväntansfull ut.
– ”I’m sorry?” Svarar jag och känner mig förvirrad. ”Mix what?”
– ”You mix?” fortsätter hon och vänder sig till sina kollegor för att få hjälp med översättingen.
– ”Ehm, not pure?” Säger hon tillslut med ett lika förväntansfullt leende.
Jag förstår ingenting och står kvar och stirrar mot hennes nyfikna uppsyn.
– ”I don’t understand, I’m sorry.” Säger jag tillslut och vänder mig om för att gå vidare.
– ”No, wait!” Ropar den lilla kvinnan och springer ifatt mig. Desperat tar hon tag i min arm.
– ”I mean, are you half, half? Ehm, fifty fifty? Or…pure race!?” Säger hon stolt då hon äntligen har fått fram vad hon ville säga.
Vad svarar man på något sådant egentligen? Hon menade inget illa tror jag, utan var bara uppriktigt nyfiken.
Så då ser man halvt kinesisk ut alltså. Spännande. Kan ju tala om att det inte finns särskilt mycket någonting alls annat än svenskt härstammade människor i min familj tyvärr, jag är något ointressant på det området.
Men denhär nyfunna informationen angående mitt utseende ska definitivt utnyttjas. Från och med idag startas alltså operation: ”Going undercover with the locals.”
Weekly updates on my progress will feature here. Stay tuned.
Majalina 