Nu har jag äntligen hunnit landa i att vara tillbaka i Sverige. Efter alla registreringar vid Skatteverket, banken, försäkringsbolag, mobilabonnemang och så vidare, kan jag äntligen pusta ut. Jag har till och med hittat ett litet boende. Och herregud så skönt det är. Förstod nog inte riktigt hur stressade det har varit att inte hitta en lägenhet. Jag har ju kunnat bo hos snälla Cissi i några veckor nu – men att hitta något permanent i Stockholm är helt galet svårt. Och HYRORNA ska vi inte ens prata om. Ett rum för 8.000kr?! Herregud säger jag bara.
Så tillslut vände jag blicken tillbaka där jag hör hemma: Uppsala in my hart. Så tre timmars pendling till trots, nu flyttar jag hem. Hem till ån och gatumusikanter, Gamla Uppsala högarna och lennakatten. Det blir bra det. Jag känner mig faktiskt rätt så lycklig. Ett litet rum med köksvrå och hall, förvaringsutrymme och dusch. Det kan inte bli mycket bättre! Och hyran sen. Ja, som sagt: Uppsala är bättre på allt. Förutom pendlingstiden då. En halvtimma mer varje dag enkel väg. Det tar ju redan en timma att pendla från Täby till Sundbyberg, så förutsatt att pendeln fungerar (och det ska ju till mycket under vintern), så kommer det ta cirka 3 timmar om dagen. Men! Jag räknat ut att jag kommer att tjäna (läs: spara) 200kr/på den timmen extra det tar mig att pendla, istället för att försöka få en andrahandslägenhet i Stockholm med galet hög hyra.
Och Uppsala bibliotek förresten! Det har jag saknat. Tänk att bara kunna gå och låna hur mycket böcker man vill, helt gratis! Och sen kunna lämna tillbaka samma bok så att man slipper samla på sig en massa skit som man ändå måste släpa med sig till nästa boende. Vilken grej! Sverige är ganska bra ändå hörrni, vi får inte glömma det.
Nej, nu är det sol ute – så jag ska ge mig ut och springa lite tänkte jag (jag hatar att springa, men någonting måste man väl göra när man inte har råd att köpa gymkort tänker jag).
Puss på er! m.
Majalina 