This menas war. 

Jag har startat ett krig här hemma, ett krig mot fienden som sakta försöker döda mina barn. Mina söta, underbara, oskyldiga små vänner. De jag pratar med varje morgon och säger god natt till varje kväll.

Jag har aldrig dödat någon förut, inte med mening i alla fall. Visst, en mygga har jag nog råkat slå ihjäl någon gång, men mest för att jag blev överraskad eller attackerad. Annars försöker jag blåsa bort dem så att de ska få leva. Men nu. Jag dödade tre av fienden ute i hallen alldeles nyss, kallblodigt men bestämt.

Jag har även riggat dödsfällor bestående av vatten blandat med vinäger och honung, sedan toppat med en droppe diskmedel så att ytspänningen bryts – allt för att deras små kroppar tungt ska sjunka ner i vattnet. Jag antar i och för sig att jag HAR dödat förut eftersom dessa fällor har prövats ut tidigare, men aldrig så här direkt, inte med mina bara händer. Men jag försökte först med samma fälla, ställde ut tre stycken tefat med den dödliga vätskan runt om i lägenheten. Väntade, vankade av och an och slängde oroliga blickar på faten. Men ingenting hände. Det var då jag förstod; det här är inga vanliga bananflugor.

Som alla vettiga människor gör vände jag mig till Google med min fråga och sakta förstod jag vad som har hänt. Vi har fått blomflugor. Dessa ”Sorgens Myggor” som de också kallas, dödar långsamt blommorna inifrån. Det var då jag insåg allvaret. Jag spärrade in de infekterade blommorna i badrummet och delade in lägenheten i så kallade ”Safe Zones” där icke-infekterade växter får vara inne i den första slussen, sovrummet, den andra zonen är toaletten där själva ”the contamination area” är och vi bara får gå in i nödfall (vilket är ganska jobbigt eftersom man behöver använda toaletten ibland men nöden har ingen lag som man säger).

Sedan återstår zon tre, vardagsrummet. Där härjar de nu fritt, verkar vara desorienterade sedan jag tog bort deras nyfunna bostäder, förvirrade och vilsna, som zombies innan gryningen virrar de nu runt och söker skydd, letar efter en ny plats att sätta upp Uppsalas ”Välkommen hit, Välkommen hem” skylt på dörren. Men det är NOG nu. Mäklaren tackar nej till högstbjudande och slänger ut packet. Attackerar du de mina så kommer jag efter dig.

Nu är det krig.

*Plockar sakta upp en gymnastiksko från golvet, höjer den över huvudet och smyger ut från toaletten*

It.Is.On.

(Bild från i somras som porträtterar nuvarande känsla).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s