En ljus fläck. En ljus fläck precis över mitt vänstra knä. Den som aldrig blir solbränd. Varje år när jag ser den framträda, så vet jag att det är sommar på riktigt.
Som jag har älskat den där lilla fläcken. Den har alltid gjort mig så glad. Jag vet att det kanske låter konstigt och att det egentligen inte spelar någon roll, men kvällen innan operationen så satt jag där i sängen och tittade på mitt knä. På min lilla ljusa fläck som precis hade kommit fram igen för att påminna mig om att sommaren är här. Den som aldrig skulle bli sig lik igen.
Så jag bara satt där. Klappade på mitt knä. Och grät.
Majalina 