Jag har beslutat mig för att försöka se de kommande veckorna som en oplanerad semester.
Kallar den: ”The vacation of pain.” Skrattade lite väl mycket när jag kom på den idén.
Det KAN vara så att jag är lite hög på smärtstillande just nu. Det kan även vara så att jag i ett svagt (och möjligtvis väldigt drogat) ögonblick kom på den briljanta idén att gå upp ur sängen och göra en kopp te. Varpå jag glömmer bort att jag redan kokat vattnet, snubblar över förlängningssladden och sedan spiller det skållheta innehållet över mitt onda knä.
Förutom diverse missöden är jag dessutom väldigt förvirrad angående hur länge jag har varit hemma från sjukhuset samt vilken dag/vilket datum det är.
Doktorn hade i och för sig varnat mig och sagt att jag kanske skulle bli frustrerad av att inte kunna göra vissa vardagliga saker. Vad jag inte hade förberett mig på var att jag skulle bli så virrig och glömsk. (Och för någon som redan ÄR rätt så…virrig…och glömsk…blir detta ett problem).
Har därför beslutat mig för att spendera resten av den här semestern i sängen.
It’s just safer that way.
Majalina 