Jag har alltid älskat mat, så mycket att jag får tårar i ögonen om något är extra gott eller jag bara tänker på en riktigt god maträtt när jag är hungrig. Något som fick mig att inse exakt HUR mycket jag har saknat just Svensk mat, inträffade när jag satt och väntade på flyget i Johannesburg för några dagar sedan.
—————–
Stressade människor sprang förbi mig i hög fart: småbarnsfamiljer där barn skrek efter glass, en gammal dam som motade bort väskbärarkillarna med handväskan hårt tryckt mot bröstet och den obligatoriska turistgruppen som i panik irrade iväg till helt fel gate.
Själv hade jag satt mig på ett café, det var gott om tid och jag hade precis beställt in en äppelkaka med kanel. Lite svensk feeling så där tänkte jag.
Servitören kommer fram och ställer ner brickan: ”Here is your apple pie.”
Jag tittar glatt upp men stirrar sedan misstroget på tallriken: ”And the vanilla sauce..?”
Servitör: …
Jag: ”Oh sorry, custard I mean!”
Rättar jag mig själv och fyrar av ett leende för att hjälpa situationen på traven.
Servitören tittar oförstående på mig och säger: ”No, there is no custard with the apple pie.” Och springer sedan vidare till nästa bord.
Förvirrad sitter jag kvar på min plats, hans ord ringer i mina öron samtidigt som jag börjar känna mig mer och mer ledssen. ”No custard…Apple pie…” Mumlar jag förtvivlat för mig själv medans jag stirrar på tallriken framför mig.
Herregud. Själva anledningen till att man beställer paj är väl för att det finns sås?!
Jag lugnar ner mig och börjar äta den torra pajen. Den var ju trots allt rätt så god.
——————
Så efter att ha varit i Sverige ett par dagar, måste jag säga att jag uppskattar de små sakerna i livet just nu. Uppskattar att vara tillbaka i landet där det finns en obegränsad tillgång till mejeriprodukter, Kalles Kaviar och hårdbröd.
Landet där äppelpaj ALLTID serveras med vaniljsås.
Its good to be back.
Majalina 