Okay, idag är det torsdag (eller ja, jag tror det i alla fall, har inte direkt koll på dagarna längre) och jag ska skicka in mitt första oppositionsutkast av uppsatsen ikväll eller imorgon på förmiddagen.
Då tänkte jag alltså att det skulle vara en bra ide att åka till Luleå för att hälsa på min farmor och farfar idag, samma dag som ovannämnda viktiga deadline.
Men vem gör så?!
Jag tydligen.
Suck. Det är bara att hoppas på att tåget har ett eluttag, annars blir det jobbigt. Men visst har dom det? Dom lovade och svor att det var så när jag ringde och frågade i alla fall.
Men absolut, vissa saker är viktigare än tid och pengar, att träffa farmor och farfar tillexempel. Jag är bara så förundrad över min tidsoptimism. Fortfarande. Att jag inte lär mig?!
Men om det är något som är säkert här i livet, så är det att när jag går upp på fredag morgon, efter att jag förhoppningsvis har lämnat in den här sk*ten, så kommer jag att vakna upp till två glada farföräldrar som har lagat en massa mat till mig. Så det är i alla fall helt underbart.
Min tidsoptimism har ju sina fördelar i ibland trots allt.
Majalina 