Jag ringde till Nordea i förmiddags:
”Hej, jag skulle vilja stoppa de brevutskick som kommer hem till mig här i Sydafrika, det gäller dom som informerar om insättningar till mitt bankkonto.”
Banksnubben svarar med en lång tystnad och avslutar med ett tvekande: ”Okay..?”
Jag fortsätter: ”Ehm, alltså, det känns lite onödigt att få ett brev skickat hela vägen från Sverige varje gång jag får in pengar på mitt konto – jag ser ju insättningarna på min internetbank.” Säger jag och försöker låta lite vänligare.
Banksnubbe: …
Hans tystnad gör mig osäker och tillslut får jag fram ett: ”Hallå..?”
Han svarar som om han varit djupt försjunken i sina tankar och precis vaknat till liv: ”Absolut! Vänta lite så ska jag kolla med mina kollegor.” Säger han och så sitter jag där och lyssnar på en väldigt besynnerlig hissmusik i några minuter tills han kommer tillbaka: ”Ja, alltså..! Det kan nog bli lite krångligt det här.” Säger han och låter väldigt bekymrad.
Maja: ”Jaha, nej men om det är ett problem för er så är det väl bara att ni låter det vara då..!” Osäker tystnad från min sida innan jag trevande fortsätter: ”Men…varför skickar ni ut de här breven egentligen?”
”Oj då, ja du..! Det…det vet jag faktiskt inte.” Ytterligare en obekväm tystnad följer.
Maja: ”Och ni kan inte stoppa det på något sätt?”
Banksnubbe: ”Ehm… Nej, nej det verkar inte så tyvärr.”
—
Jag skrattade så jag grät efter det här samtalet – snacka om byråkrati! Här spenderar jag alltså min Skype-kredit för att ringa till Sverige med en förhoppning om att spara lite på världens resurser. Min bank däremot, dom skickar mig något jag inte behöver, något de inte vet varför de skickar ut – helt enkelt för att de inte KAN stoppa utskicket.
HAahhahahaa. Hysteriskt roligt.
P.s. Det KAN vara så att jag KANSKE sitter och berättar detta för er på grund av att jag försöker undvika det dödstråkiga översättningsjobb jag måste få in tills på fredag. Men bara kanske. D.s.
Majalina 