Efter att ha varit utan internet ett tag känns det nästan konstigt att ta del av vad alla gör hela tiden. Lite ”information over load” som man säger.
Fast det…verkar ju inte ha hänt så myket? Jag förväntade mig att öppna upp en överfull mail, hundratals missade samtal från vänner och familj som undrar vart jag har tagit vägen egentligen? Läsa om hemskheter på nyheterna och förfäras över att jag missade tsunamivarningen vid Myanmars sydliga kuster. Men icke.
Jaha jaha.
Annars då?
Jo! Jag har fått ett jobb! Eller, jobb och jobb, obetalt arbete som det kallas. Eftersom det är så svårt för mig att få ett riktigt arbetstillstånd i SA (så att jag kan tjäna tillräckligt för att överleva), har jag sökt internship/trainee tjänster istället. De kan jag åtminstånde söka stipendier för. Och nu har jag fått ett! Eller ja, två till och med (vi får se vilket det blir tillslut). Båda är vid internationella organisationer i Sydafrika – och detta TROTS mina väldigt undermånliga kunskaper i Franska. Jag är så obeskrivligt glad över detta!
Så nu åker vi hem till Sydafrika ett tag, ett halvår i alla fall. Sedan blir det antagligen Sverige, för ett (förhoppningsvis) betalt jobb. Sådanna är ju bra att ha, menar jag. Pengar blir ju rätt så nödvändigt tillslut. Fast jag måste säga att jag är imponerad över hur långt man kan sträcka sina pengar, hur lite man egentligen behöver för att leva.
Bra så.
Nej, nu ska jag försöka njuta av mina sista dagar som freelans översättare/skribent/luffare. Borde skaffa ett visitkort: ”Maja, föredetta juriststuderande luffare med utomordentliga kunskaper i att leva alternativt, äta billigt och skapa inkomster ur ingenting.” Det vore nått! Ska trycka upp dom genast. Innan man börjar bli respektabel igen menar jag.
Bjuder på en bild från stranden (som kommer att bli bakgrundsbild på ovan nämnda visitkort):
Kram på er! m.
>
Majalina 