Författare: majalina

on credit.

Är det bara jag som står och håller andan när man sätter in sitt kreditkort i en uttagsautomat? Ni vet en sån där som sväljer hela kortet och sedan beter sig som att: ”Vad då, jag har inte fått något kort?” ”Vet inte vad du pratar om.” I 30sekunder innan det börjar hända något.

I Sydafrika är det alltid lika spännande, ska man få tillbaka kortet…eller inte. Eller ska någon komma och försöka ta det ifrån mig kanske? Inte för att jag tror att alla där är kriminella – men om det nu mot förmodan skulle finnas någon i närheten som skulle kunna tänka sig att råna den blonda tjejen i kjol vid automaten – så hjälper det ju inte att maskinerna där börjar blinka och ge ifrån sig ett högt tjutande repetativt ljud när man väntar på att pengarna ska komma ut ur maskinen. Så att man inte glömmer att ta ut kortet.

Jo men tack för den.

I panik har jag stått där på kvällarna, oroliga blickar över axeln och bara väntat på att någon ska komma fram och säga ”Jaha, men tar du ut pengar till mig?” ”Gud så trevligt!” för att sedan artigt men med kraft (och kanske en pistol) ta min plånbok.

Och så klart mitt kort. Som jag i alla fall inte glömde ta ut ur maskinen.

training and other drogs.

Har äntligen börjat träna ordentligt igen, MMA den här gången.

Jag förstår faktiskt inte hur man klarar sig utan någon sorts träning. Själv får jag ont i ryggen, blir grinig, trött och får svårare att sova på kvällarna.

Så nu ska jag bara se till att gör det med måtta också. Det är ofta där det blir lite svårt. Jag får en sådan adrenalinkick att det ibland kan bli lite mycket.

Men eftersom mitt måtto i livet är ‘allt eller inget’ så kör vi en all in nu alltså.

So I’ll see you on the dark side. (förhoppningsvis utan några skador).

God natt på er! //m.

the hardship of teknologi.

Sitter vid frukostbordet med en halv kopp kaffe som har hunnit bli kall. Försöker samtidigt lära mina föräldrar att använda viber.

Herregud. Man kan ju få högt blodtryck för mindre.

Men dom är söta som försöker. Och jag förstår dom, det är inte så lätt att börja använda helt ny teknik bara så där.

Jag behöver i alla fall en till kopp kaffe.

Nu.

a serious addiction..!

Nu har det gått för långt. Jag har ”crossed the line” som man säger. Beviset?

16 stycken kjolar.

16 kjolar och bara 8 tröjor. Herregud säger jag bara, detta måste få ett slut.

End the madness!!

Så eftersom ingen har varit vänlig nog att påpeka detta för mig (alternativt påkallat en intervention) så sätter jag mig själv i köpstopp. Inga fler kjolar på secondhand. Oavsett kvalité eller fyndpris.

Basta.

Bifogar ett foto från förra sommaren. Ser ni? Just det. Kjol.

young at heart.

Något jag har lagt märke till på sista tiden är att dom flesta jag känner har mycket mer hudvårdsprodukter än vad jag har. Väldigt mycket mer. Faktum är att jag inte äger en endaste hudvårdsprodukt.

Jag pratar nu om mina kvinnliga vänner. (Fast vad vet jag, hälften kanske tillhör deras pojkvänner?). I alla fall.

Så jag satte mig ner med en vännina nyligen och tog upp detta faktum. Hon rykte till, tittade på mig med uppspärrade ögon och satte sakta ner kaffekoppen på bordet. Med osäker stämma sa hon så långsamt hon kunde: ”Du…har…inga…hudvårdsprodukter..?” ”Inga alls?!” Fortsatte hon i något högre röstläge. (Jag önskar att jag överdrev men det gör jag inte. Okay, kanske lite då).

Detta var tydligen så upprörande att hon var tvungen att ropa in vår kompis som stod och lagade mat i köket. ”Har du hört!” Sa hon. Och så samma reaktion om igen.

Jag fick sedan en fem minuters föreläsning om hur viktigt det är att använda mjukgörande varje morgon (med solskyddsfaktor), efter att man har exfolie…exfol…ex…ja nått som skrubbar bort det översta hudlagret. Man skulle även använda någon sorts kräm för att förebygga rynkor innan man går och lägger sig för natten.

Tyst satt jag där och tog in all information med ett bekymmersamt uttryck. Att jag har varit så ovetande? Att jag har missat denna extremt viktiga information så länge?!

Sedan började jag skratta. Här står alltså två väldigt vackra, vältränade och hälsosamma tjejer i 27års åldern och oroar sig för hur man hejdar rynkor/åldrande. Jag bara skakade på huvudet och sa (trots vilda protester) att jag nog skulle fortsätta med tvål och handduk ett tag till.

Lite ledsen blev jag ändå. Varför skulle jag lägga till något ytterligare att göra varje morgon innan jobbet? Är det inte nog att jag som kvinna måste sminka mig? Måste jag börja smörja in mig och oroa mig för att få rynkor nu också?!

Nej, det här måste få ett slut. När vettiga och kompetenta kvinnor känner sig tvugna att lägga hundratals (kanske tusentals?) kronor i månaden på ännu mer produkter (förutom smink, oljor, hårspray, nagelack, smycken – listan kan göras lång) istället för…något vettigt, är det nått som är fel. Väldigt fel.

Fast det värsta är nog ändå att dom oroar sig så mycket för det här. Det känns bara som ett sådant enormt slöseri med tid. Varför oroa sig över något man inte kan ändra? Alla kommer vi att bli äldre. Förhoppningsvis. Och någonting säger mig att vi ju äldre vi blir desto mindre kommer vi att oroa oss för hur vi ser ut. Man har lixom inte tid med det tillslut, familj och allt det där. Om man vill ha det alltså. Själv är jag inte så säker på det här med barn, men det är en annan historia.

Så, äldre och visare – och med det mindre fokus på yta. Det är det vi hoppas på nu alltså.

Jag tror i alla fall att man är så ung som man känner sig.

Så: Hej rynkor. Och välkomna!

//m.

In theory.

Jag har fyllts av någon sorts lugn. Man blir väl så av semester antar jag. Känner mig så tillfreds och…eller ja, inte alltid. Just nu är PMS:en på besök, men förutom det så. Det blir lixom mer synd om dem i min omgivning än mig själv om man säger så.

Men men, just nu kan jag bara ta det lugnt. Innan jag tog ledigt hade jag en hel lista på saker jag skulle göra när jag var på semester. Skriva en massa, ta upp målandet igen, träna varje dag och…sånt. Det lät så bra i teorin.

Nu sitter jag här, i solen, med en bok. Och tar det lugnt.

Det är väl bra det också, men om man inte har tid att göra dom där sakerna när man jobbar – och inte heller gör det när man är ledig – så blir det ju aldrig av. Och det kanske inte gör någonting. Det kanske är okay att bara ta det lugnt. Det blir bara så konstigt att ha alla dom här sakerna man vill göra/ideérna liggande. Dom blir lixom aldrig av.

Så här har jag försökt lösa problemet hitintills;

Steg 1: Skriv upp allt på en lista (alltså inga måsten, utan bara saker du vill göra, dina mål/drömmar etc).

Steg 2: Ta ett glas vin och känn dig stolt över att du har skrivit en lista (det förstnämnda gäller inte för minderåriga).

Steg 3: Begrunda listan och försök begränsa dig (har man för mycket att göra hinner man inte med någonting).

Steg 4… Lägg ifrån dig papperet och sätt dig i solen istället.

//m.

Bifogar en orelaterad bild av en söt valp. Hoppas ni har det bra i solen!

summer, part 2

En sommar utan fjällnora…är ingen riktig sommar. Enligt mig.

Jag åkte dit med mamma för en vecka sedan.

Vi gick till hundbadet så klart.

Dom här sötisarna kom ut en sväng också.

Sen har jag spenderat en helg på Moas lantställe och hjälpt dom att måla om lagårn. Frågan är om vi inte målade mer på oss själva i slutändan..! Världens mysigaste helg var det iaf.

Har hunnit med en lunch med finaste släkten också, Anita är så sjukt duktig på att laga mat!

Jag försöker verkligen att göra helgerna till mini-semestrar, det blir så mycket roligare så. Det underlättar så klart när det är så här fint väder.

Kram på er!