Så, nu sitter jag här på flygplatsen i Cape Town och väntar på flyget till London. Dricker en kopp kaffe på Mugg and Bean. Till det en morotskaka – nomnom.
Är så trött efter allt gråtande – och jag vill tillägga att jag aldrig gråter. Eller ja, nästan aldrig då. Känner mig känslomässigt utpumpad, men jag har 7 timmar att fördriva på den här flygplatsen – så det är väl bara att rycka upp sig. Att upprepa: ”jagkommersnarttillbaka” om och om igen hjälper just nu. Jag brukar alltid hitta någon eller några roliga personer att prata med, så blir nog bra. Känns så tomt just nu bara.. Suck.
Morotskakan jag fick var förresten enorm. Kommer aldrig klara att äta upp den själv. Men har man betalat för den så har man. Bara att hugga i då. Samma sak med flygplansmat, den är ju gratis – och gratis är gott. Även om det är äckligt.
Majalina 