En kille kom förbi…

En kille kom förbi och knackade på min dörr igår kväll. Han sa någonting om att han hade glömt kvar sin väska hos en kompis och var tvungen att ta en taxi för att åka dit och hämta den. Hans plånbok ligger kvar i väskan, så han skulle väldigt gärna vilja låna 100Bath.

Sydafrikanen i mig (ja, jag hävdar att jag har en sådan sida nu när jag har bott i landet under mer än två år. Deal with it!) ställde sig tveksam till detta. Talar han sanning? Hur vet jag om jag kommer att få tillbaka pengarna? Hans engelska var inte jättebra, så det var svårt att förstå exakt vad som hade hänt. Mitt första intryck av honom var dessutom tveksamt. Även då han såg presentabel ut och bevisligen bodde på andra sidan korridoren så var det något som kändes fel..! Så jag rafsade lite tafatt i min väska och låtsades leta efter min plånbok. ”I’m sorry, I don’t think I have any cash on me..!” Sa jag och kände mig skyldig. För jag VET ju att jag har pengar.

Så han ursäktar sig och går tillbaka till sitt hotellrum tvärs över hallen. Sekunden efter att jag stängt dörren kom det dåliga samvetet krypandes. Jag tittar på Shaun under lugg och han förstår precis vad jag tänker göra. Snabbt letar jag fram plånboken, rafsar fram en 100lapp och springer ut genom dörren. ”Wait!” ”I have cash!” Säger jag med ett leende och ger honom pengarna. Han tackar översvällande, försäkrar mig om att jag ska få tillbaka pengarna så snabbt som möjligt och springer snabbt ut från rummet för att få tag i en taxi.

Detta var alltså igår kväll. Och Shaun informerade mig precis om att han såg ett äldre par gå ut ur det rum som killen med väskan hade bott i.

Jag brottades med mig själv i flera minuter efter det. Kanske hade någonting hänt? Kanske var det hans gamla föräldrar som gick ut ur rummet? Eller kanske kommer han att komma förbi hotellet senare ikväll för att förtvivlat be om ursäkt, men han kunde tyvärr inte komma tidigare då hans katt (som han har med sig på resan) slet sig igår kväll och föll ner i en flod, för att sedan..!

Eller så kanske han bara lurade av mig 100Bath. När jag tillslut tvingades inse detta träffade saningen mig som ett slag i ansiktet.

Jag känner mig så arg att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Vad har HÄNT med världen egentligen? Varför beter sig människor som små svin för? VARFÖR?! Så himla onödigt. Jävla skit också.

Typiskt mig att lystna till min inre röst som alltid säger att: ”människor är ju goda innerst inne” och ”de flesta vill dig väl!” Jäkla hippie. Man kan ju säga att min Svenska ”lita på dina medmänniskor” sida körde över mig rätt rejält i det här fallet. Och låt mig bara förtydliga att är inte pengarna det handlar om. Hade någon stulit min plånbok hade jag i alla fall kunnat utgå från att de antagligen behövde pengarna mer än mig. Det är själva FÖRÖDMJUKELSEN över att folk kan trampa på en på det här sättet som bränner i mitt ansikte. Utnyttja ens goda sidor, komma och förstöra någons tro på mänskligheten för lite extra fickpengar.

Och jag tror att det egentligen är därför jag är så upprörd. Insikten av att min tro på ”den goda människan” är så skör. Ju äldre man blir, desto fler motgångar och ”tveksamt snälla” människor träffar man på. Och jag vill ju gärna behålla min tro på mänskligheten.

För om man inte ens har den, vad finns det då kvar? Vad är det då för mening med att vara människa? Då är vi ju bara ohyra ändå. Som utnyttjar varandra och förstör våran jord.

Nej fy sjutton.

Jag hoppas han skäms…

…Eller så kanske jag bara ska sluta vara så arg och använda min tid till viktigare saker istället. Som att kramas tillexempel.

Det kanske finns lite kvar av den där gamla hippietanten i mig ändå. Tur det.

>