När man jobbar för en enormt stor organisation så är det lätt att känna sig maktlös ibland. Känna sig låst av alla förhållningsregler och standardiserade svarsmallar.
Förra veckan besvarade jag ett mail från någon som verkligen behövde hjälp, någon som var desperat och inte kände att de hade någon annanstans att vända sig. Efter mycket rådfrågande och efter att ha uttömt alla andra möjligheter (som vi kunde erbjuda), så var jag tvungen att ge personen ett nekande besked.
Tung i hjärtat tar jag fram den färdigskrivna svarsmallen för avslag, gjorde några små ändringar och precis innan jag tryckte på skicka hindrade jag mig plötsligt. Jag tittade en extra gång över slutet av mitt mail och såg något, något som jag faktiskt hade makt över. Jag drog ett djup andetag och gjorde en sista ändring i mitt svar.
Istället för ‘Regards’ så står det nu ‘Best Regards’ längst ner på sidan. Det var det enda jag kunde göra. En liten tyst protest mot byråkratin och dess ogenomträngliga regler.
Sedan tryckte jag på ‘send’.
Majalina 