Jag har jobbat för Uppsala kommun i snart 6 (!) år. Under den här tiden har cheferna byts ut med regelbundna intervaller på ett halvår i taget, med undantag för den senaste som stannade ett helt år. Detta har medfört lite problem så som sent utbetalda löner, ej påskrivna kontrakt och missförstånd angående ersättning.

Det här kan väl inte vara okay? Vad är det som har hänt med kommunen egentligen och var 17 tar dom här cheferna vägen?! Det verkar ju iaf vara en stege till någonting annat, någonting bättre eller någonting roligare..! Men ska man inte försöka att sköta sitt jobb ändå, även om det bara är under en kort period? Det kanske är någonting annat som gör att dom försvinner. Det kanske till och med är jag..? Nej, så mycket tror jag inte som mig själv, men konstigt är det.

Nu har jag iaf ledsnat. Nu får det vara nog. När man efter en massa års tjänst kommer hem från ett år utomlands så kan dom inte ens se till att få in mig i lönesystemet, vilket resulterar i att jag nu kommer att få lönen en vecka sent. IGEN. Och detta efter att jag har ringt och mailat under 3 veckors tid – utan att ha fått något svar.

Herregud säger jag bara.

Så nu har jag tagit en liten…ja, vi kan väl kalla det semester. Så får vi se vad som kommer att hända i mitt liv framöver. Måste säga att allt (även om det ibland är allt ifrån roligt) är ganska spännande just nu. Jag tror aldrig att mitt liv har varit så här…oförutsägbart förut. Men det innebär ju för och nackdelar som sagt.

Okay, nu ska jag ut i solen. Hej på er.

Jag har alltid sett mig själv som en förhållandevis lugn och tolerant person. Någon som lever lite i en sagovärld och tycker att allt är så underbart hela tiden. (Detta kanske inte är gemene mans intryck, nu utgår jag från mig själv). Men igår hände något som fick mig att tvivla på min egen självbild.

Under dom här veckorna sedan jag har kommit tillbaka till sverige har jag upptäckt att det är ganska många gatumusikander ute på stan i Uppsala. Vilket jag alltid har tyckt är så mysigt, något som förgyller vardagen och visar på att det fortfarande är sommar. Men någonting slog mig igår när jag stod och väntade på en kompis utanför ica. Fick vänta ett tag, tycker först att: ”ja men den här låter känner man ju igen! lalala..lala..” Efter ett tag så börjar jag undra varför han inte byter låt, men funderar inte så mycket mer över det. Min kompis kommer, jag gör lite snabba ärenden på stan och cyklar sedan tillbaka förbi ica. Samma låt, samma kille. Skrattar till lite och tänker att: ”jaja, han kan väl bara den då.”

På vägen hem åker jag under resesentrum och hör SAMMA LÅT av en liten tant. cyklar förvirrat förbi men behöver ju inte stanna. Tur det tänker jag.

Beslutar mig för ett sista stopp innan jag åker hem. Kvarnen. Hoppar av cykeln och tittar upp. Är det samma kille? Hur kunde han hinna hit så fort? Bara det att det var en tredje person. Som spelar samma låt. Herregud tänker jag och börjar bli lite irriterad, vad är det här egentligen?

Snabbt in på Kvarnen och bestämmer mig sedan för att gå och köpa sushi. Men det var 15 min kvar till kl:11 och dom kunde INTE tänka sig att låta mig beställa från lunch menyn förrens EFTER 11. Suck. Så jag går ut och väntar.

I 15 min får jag sedan stå där och lyssna på när den här killen spelar samma låt. Om. Och om. Igen.

Precis när jag är på väg att ta självmord, alternativt begå något sorts brott involverande en viss gatumusikant, så packar han upp och går. Lunchpaus kanske, vad vet jag.

Så… Tolernat? Jag vete f#n. Kanske är det så att jag nu har kommit in i en ålder där det är okay att få mordiska tankar vid repetitiva ljud? Jag vet inte. Allt jag vet är att jag av misstag fick med mig en extra sushi bit – vilket gjorde att min dag bara blev alldeles, alldeles underbar.

Äntligen mår jag bättre. Gick från sängliggande till sittandes, till sängliggandes igen, sen stående (!) och nu verkar jag ha fått tillbaka förmågan att gå upp för trappor. Eller ja, en trappa iaf.

Så det är ju skönt… Jag får nog bestämt säga nej till mig själv på träningsfronten idag också och inse att man måste bli frisk innan man börjar träna. Iaf så mycket så att man orkar gå upp för ett par trappor. Eller orkar ta sig till gymmet… Bara en tanke så där.

Men det verkar som att jag har gått och – inte bara ätit gammal mat med en massa bakterier – utan fått i mig lite toxin också. Yummy. Det är ju bra, förgifta sig själv är en strålande idé. Jag måste verkligen skaffa ett kylskåp…

Jag bara avskyr att vara sjuk. Det händer inte särskilt ofta, så när det väl kommer blir det liksom lite extra illa. Tror jag åkte på en matförgiftning eller nått liknande, men det kan nog vara så att det är en blandning av något sånt och… Att jag inte har ätit tillräckligt. Eller ja, iaf inte tillräckligt nyttigt. Det är bara det att det är så tråkigt att laga mat själv..! Så om jag är ensam blir det en snabb vända till konsum och det hela slutar med att jag kommer tillbaka med lite yoghurt, nyponsoppa och mjölk.

Men missförstå mig inte, jag fullkomligt älskar mat, det är bara så oinspirerande att behöva göra i ordning den till sig själv. Och det finns ju inte heller någon där som protesterar om man vill äta ostbågar till middag…

I alla fall så blev det nog lite galet efter att ha ätit dåligt ett par dagar, senan tränat ganska hårt och ja, ha ätit lite gammal mat – så jag får nog skylla mig själv helt enkelt. Vilket i och för sig inte får mig att må mindre illa.. Suck.

Idag kan jag iaf sitta upp, detta är alltså ett framsteg. Igår var det liggande position som gällde. Fram emot kvällen fick jag dessutom en bultande huvudvärk. Så jag låg där ett tag och tänkte att när huvudvärken blir så hemsk att den övergår mitt illamående, då går jag upp och kokar kaffe. Men det hände aldrig.

För att göra saker värre så har jag ju så klart väldigt dåligt samvete för att ha haft två onödiga vilodagar den här veckan, men som söta Annelie sa: ”eh, okey.. men det kanske inte riktigt räknas som en vilodag om man är sjuk..?” hehe nej, kanske inte det.

Just nu ligger jag på pappas balkong och försöker få i mig lite yoghurt. Och nyponsoppa.

Förlåt att jag tjatar om det här med att cykla, men det är så härligt! Har börjat ta omvägar bara för att kunna se finare delar av uppsala, det känns lite som att man är turist i sin egen stad. Förstår inte att jag någonsin har känt att det har varit jobbigt att cykla. 

Men jag har en känsla av att det kommer att låta annorlunda i vinter..!

Annars har jag haft ett par härliga dagar fullt av en massa bad och träning. Kan ju förresten visa vad jag har ätit till frukost varje dag sedan jag kom tillbaka till Sverige:

Just det, Hushållsost säger jag bara. Fasen som jag har saknat ost..! Annars har det blivit mycket häng på badplatser.

Och kortspel så klart.

Så har vi haft en massa mysiga middagar också.

Nej, nu måste jag springa – ska jag iväg till Britta för en fika, hoppas ni har det bra där ute i sommarvärmen!

Jag var i stockholm igår och tränade Taekwon-Do ITF, det var så kul att träffa alla igen! (och sjukt bra träning som vanligt). Problemet med att träna i Stockholm…är att jag bor i Uppsala. Vilket innebär en väldans massa pendlande.

Men för mig är det ju så klart värt det, utan den träningen skulle jag inte kunna ha min plats i landslaget – så det är ju inget snack om saken. Det är bara det att det tar mig 5 till 6 timmar att träna i 1 och 1/2 på kvällen.

I vanliga fall så är det rätt så tråkigt att sätta sig på bussen/tåget och sedan cykla hela vägen hem, men igår var det bara så härligt..! Jag kom fram till Uppsala kl:23.00 och gick för att hitta min cykel vid stationen. Kände att jag hade fått lite skavsår av mina nya skor, så jag stannade vid en lycktstolpe och tog av mig dom. Folk tittade lite konstigt på mig, men så får det väl vara tänkte jag. Hittade tillslut cykeln och kände att, nej, det är nog lite för varmt för att ha en tröja på sig. Så jag drog av mig den och började cykla hem.

Så satt jag där på cykeln, i kjol, linne och utan skor. Det var helt tomt på folk och bilar, så jag tog vägen genom stan. Det var så tyst, stillsammt och varmt. I det ögonblicket insåg jag hur mycket jag älskar dom här varma sommarnätterna, när man kan cykla utan skor genom stan.

Vilken härlig dag, kanske man skulle ta och gå på spinning ikväll igen?

”Nej maja, det går inte – tänk på dina skador.” Men jag vill ju..! ”Du borde ta en vilodag.” Kanske man kan träna bara lite försiktigt? ”Ja men det brukar ju funka…Inte, nej just det! Skärp dig nu för faan och vila, du har ju just varit sjuk också!” Fast..! ”Inget jäkla fast, om du inte skärper dig så kommer jag över, och då blir det ingen träning alls!”

Så låter det i mitt huvud just nu. Well…

Gissa vem som ska gå på spinning ikväll?!

Haha, så jäkla roligt..! Några har frågat mig varför man inte kan kommentera utan att vara inloggad. Jag har då svarat att: ”Jo men så funkar det nog” utan att oroa mig så himla mycket för det.

Hrm. Men någon var vänlig nog att uppmärksamma mig på att det bara är att ändra några inställningar – så nu är det gjort och det ska hädanefter gå finfint att kommentera. Hehe, hysteriskt, tänk att jag har missat det under så lång tid?

Maja + datorer = not a great idea.

Idag åkte jag in till stan, men eftersom jag inte har någon cykel just nu så var det buss som gällde.

Jag var sen och fick springa till busshållplatsen. Stressad som vanligt rotade jag runt i väskan, hittade en 50-lapp, gick på bussen och sträckte stolt fram mitt fynd till chauffören.

Fick en lång förvirrad blick till svar, sen sa han irriterat: ”Jaha, eh – vi tar inte pengar på bussen längre.” En lika lång och förvirrad blick från mig. ”Det slutade vi med för 7 månader sedan.” fortsatte han. Besviken tog jag ner min hand med pengarna. ”Du kan betala med sms.” sa han något snällare. ”Men jag har ingen fungerande mobil..!” säger jag och började känna lite panik, kunde ju inte låta Annelie vänta – jag måste med bussen!

”Så vad gör jag nu då? Jag visste verkligen inte om det här..!” säger jag och ger min menjagärjusåsöt och detärjusåsyndommig blick. ”Ingen fara!” säger han glatt. Jag hann tänka att yes, här får man åka gratis! ”Du kan betala med kort!”

Jaha. Det var bara att gräva fram plånboken. Jag antar att det faktum att man är blond och blåögd eller att försöka säga ”but I´m from sweden..!” inte ger riktigt samma fördelar här i Sverige som i Sydafrika.

Sydafrika 1 – 0.

Jag borde gå och lägga mig nu, ska upp tidigt imorgon och träffa söta annelie..! Bara det att jag är så hungrig.. Åt ingen middag direkt och nu sitter jag här i en lägenhet utan fungerande kyl/frys och utan några som helst råvaror..! Hatar verkligen att gå hungrig.

Det enda jag hittade i skåpen var lite Oboy från 2008. Överväger att blanda det med vatten – nöden har ingen lag som man säger. Äsch, nu ska jag kolla på film. Och dricka Oboy.