Jaha. Så kom han förbi ändå…

Jaha. Så kom han förbi ändå. Och LÄMNADE TILLBAKA PENGARNA. Det visade sig att det VAR hans föräldrar som gick ur rummet. Vem reser med sina föräldrar när man är över 30? Och sover i samma rum?! Så himla galet. Luften gick ur en kan man ju säga.

Det är skönt att känna sig arg och rättfärdigad ibland. En av de lättare känslorna helt klart. För man har ju rätt. Vet inte riktigt vad jag ska känna nu faktiskt. Glädje? Lycka över att allt är gott med mänskligheten och världen? Eller så kanske jag ska börja oroa mig för mina uppenbara aggressionsproblem istället.

Ja herre min ge, som min mormor brukade säga.

*Suckar och lutar mig tillbaka i fåtöljen, samtidigt som en gammal katt stryker sig mot mina ben.*

Eller vad då katt förresten? INGA KATTER HÄR INTE! Nej då.

Varje gång jag ser en katt (eller annan valfritt djur) så brukar jag böja mig ner, föra min hand mot katten och säga: ”Naaaw, gullewullisnulli..!” för att sedan inse vad jag är på väg att göra och i affekt skrika: ”Neeej!!!” Medan jag snabbt drar tillbaka handen och ramlar bakåt av denna plötsliga rörelse. Med dunkande hjärta och svettiga handflator tar jag mig sedan upp från marken och stirrar på djuret. Snabbt ser mig om kring efter närmaste flyktväg, samtidigt som jag början springa därifrån och med armarna i luften skrika: ”RABIES!!” till alla som går förbi.

Så ja, folk kanske tror att man är lite galen. Men hellre det än rabies, som jag brukar säga.

Ljusrör och Julafton.

Ni vet sådana där vita kalla ljusrör som finns i källarlokaler? Dom finns överallt här i Vietnam. Överallt! Julen ska ju vara varma mjuka ljus och färger, underbara dofter och god mat. Inte iskalla ljusrör. Eller opersonliga hotellrum för den delen.

Jag älskar allt som har med Julen att göra. Det är därför jag blir så ledsen när jag inte kan fira den ordentligt. Jag vet att det bara är en dag, som vilken annan dag som helst. Fast ändå inte. Det är ju Jul.

Förra året, när jag bodde i Sydafrika, så tIttade jag på julkalendern varje dag (via Svt Play). Öppnade luckor och försökte baka ”julbullar” (ett misslyckat försök till lussekatter). Men det gjorde mig mest bara ledssen, det var ju ingen riktig Jul trots allt.

Så jag hade bestämt mig för att skippa allt det där i år. Lotsas som ingenting och hoppa över Julfirandet. Men det kändes tillslut inte rätt det heller.

En sak har jag i alla fall gjort rätt i år. Jag har laddat ner Tomten Är Far Till Alla Barnen. Man får ta det man har helt enkelt. Och så får jag sikta på att gå ”all in” med Julafton i Sverige 2015 istället.

Så God Jul på er, jag hoppas att ni får en mysig Jul där borta i Sverige (eller var ni än är). Och att ni får snö, massor med snö.

Det kalla vädret…

Det kalla vädret håller i sig här nere, samtidigt som det håller på att bli sommar i Sydafrika. Men det är riktigt skönt. Tror aldrig att jag har njutit så här mycket av dåligt väder förut.

Idag ska vi åka vidare till en nationalpark, det ska bli härligt att komma iväg från städer ett tag.

Det här är i alla fall lite bilder från idag:

Jag tog en promenad och råkade gå förbi någon sorts uppvisning.

Merry…Dragon Day..?

Sedan har jag bara vandrat runt staden Hue och tittat på fina saker. En fiskaffär tillexempel.

Det är väldigt vackert här.

Oj, nu kom bussen. Vi hörs!

När livet stannar upp.

Jag sitter på gården utanför hotellet. Solen har gått i moln och en härlig bris tar sakta bort den hetta som har legat tung över staden. Jag har lagt fram några kex på en tallrik, skurit upp en vattenmelon och hällt upp ett glas vin i ett plastglas. Klockan är bara fyra på eftermiddagen, men jag kände ändå att jag förtjänade lite vin. Shaun sover inne på hotellrummet och jag sitter ensam här ute.

Det är en härlig stund, det här.

Mosquitoes and life.

Vi bor i en bungalow med ett stort nät över sängen. Rummet är så litet att det är svårt att få plats med väskorna och varje morgon vaknar jag med 15 extra myggbett.

Man skulle kunna tro att nätet över sängen håller myggorna fångna istället för att försöka hålla dem utanför. Desperat letar de efter en väg ut från sitt fängelse, kämpar, slänger sig mot nätet i vredesmod! Jag vill inte döda mygg, så istället ger jag särskilt närgångna individer en lätt smäll över nosen. Kan man säga så? Nosen. Det känns som att jag gör så i alla fall.

De verkar först bli bestörta, myggen. Förvirrat sätter de sig ner mot en vägg. Hämtar igen sig, undrar var fasen det var som hände egentligen?! Så sitter de där ett tag. Och skäms.

Men dom fick i alla fall leva tänker jag.

Så vaknar jag nästa morgon. Med 15 nya myggbett.

Och så håller vi på, jag och myggorna.

Men det är vackert här, det måste jag säga.

Stuff.

Konversation med en vän:

– Jag har fått en partner..! Vad gör man med en sån? Behöver dom mat? Hur länge klarar dom sig själva?

Mitt svar:

Partner, förhållningsregler del 1:

– Tid: Kan lämnas ensam upp till två dagar i taget, sms och eller samtal kan dock förlänga denna tidsfrist.

– Mat: Behöver mat men ibland även uppfostran. Skulle det framkomma att hen inte vill/kan laga sin egen mat så bör en tillsägelse utdelas (varpå en stekpanna sätts i hens hand), samtidigt som hen får till uppgift att googla fram recept.

– Aktiviteter: Det finns många användningsområden, men de mest populära verkar vara; bio, fika, middag (med vin), kramas och/eller hångla, samt diverse aktiviteter i sovrummet (för de som har åldern inne).

Så, jag tänkte att jag skulle dela med mig av dessa förhållningsregler även till er, hoppas att denna information skall komma till nytta. Del 2 publiceras inom kort.

Och här är en bild på en katt (‘cause I can):

Attitude problems.

Okay, jag inser att jag måste ändra attityd. Kan inte sitta och klaga för att det är så jobbigt att resa, någon måtta får det vara.

Nu känns det i alla fall bättre. Jag har tagit tag i det som jag kände mig så stressad över och som alltid var det den bästa lösningen. Så klart.

Men kanske är det här freelance-livet inget för mig trots allt..? För stressigt, för mycket ansvar, för… mycket kontroll över mitt eget liv, för mycket roliga projekt, för mycket fritid… Nej, det är nog inte det. Jag har en känsla av att jag har för höga krav på mig själv.

Som exempel kan jag ju räkna upp vad jag har att göra under den här resan:

– Jobba med översättningar/skrivuppdrag för att få in pengar,

– Plugga journalistik (studier på 100%),

– Lära mig franska (fråga mig inte hur det gick till).

…Och så själva resandet i sig.

Förstår verkligen inte hur människor bara kan ta det lugnt när de är ute och reser?! Helt sjukt.

…

Eller så är det bara jag som behöver lugna ner mig lite och försöka uppskatta var jag är och vad jag gör (istället för att fokusera på allt som jag inte gör). Antagligen är det så.

Så, från och med nu påbörjas mitt mer avslappnande, lugna och njutningsfulla liv – där jag gör bättre prioriteringar och ser allting från den ljusa sidan.

Bring it.
–

Laos

Vi tog oss ut ur Thailand tillslut. Lite fattigare, lite tröttare – men vi tog oss ut. Så nu är vi i Laos, jag har bestämt mig för att hålla mig borta från båtar ett tag – ska försöka igen senare. Nu vill jag bara slappna av och resa. Det är väldigt vackert här! Ska ge mig ut och paddla idag, så det blir kul. Okay, måste springa – ville bara höra av mig och säga att jag lever. Hoppas ni har en underbar dag!

storms river.

Har haft en underbar dag ute i Storms River. Antar att det är det här som är fördelen med att jobba som ”frelansare” (eller vad man nu ska kalla det jag håller på med), man kan arbeta var och när som helst. Men jag har inte bestämt om jag tycker det är värt det eller inte. Eftersom jag inte jobbar på ett kontor kl.08.00 – 17.00, så innebär det ju som sagt att jag skulle kunna jobba när som helst. Eller som i mitt fall: Hela tiden. Måste nog börja begränsa mig lite, tror inte att det här är särskilt hälsosamt i längden.

Nej, ska sluta klaga nu och hjälpa till att sätta upp tältet istället. Det här utsikten hamnar ju helt klar på den positiva sidan med att jobba såhär i alla fall. Hoppas ni har en härlig fredag!