at the farm.

Har en underbar dag ute i solen. Det är så härligt här i Sydafrika under hösten, ingen vind, bara en massa sol och värme. Har precis ätit en underbar frukost som Jacky tillagat och sitter nu i skuggan och läser på om körkortsregler.

Poolen är lite för kall nu på dagarna, men vi ska ta med hundarna till stranden om ett litet tag. Dom är så fina, lilla Saben och Max. Eller ja, så små är dom ju inte precis. Har börjat lära dom lite trix faktiskt. Här har man ofta vakthundar som inte tränas på samma sätt som i Sverige. Nu har jag i alla fall lyckats få dom att sitta, ligga, spela död, high five och (snart) rulla runt. (Med hjälp av lite korvbitar så klart).

Jacky klagar dock på att jag tränar dem på svenska. Det blir ju lite svårt för henne då.

Okay, ska fortsätta plugga nu. Puss på er!

20140413-123035.jpg
Max.

20140413-125930.jpg

Saben.

practise driving.

God morgon! Sitter och väntar på en tysk tjejkompis. Astrid och jag ska åka till Addo Elephant Park på en mini-safari idag tänkte vi.

Jag tänker dock inte övningsköra denna gång. Att inte veta hur man växlar upp till en högre växel samtidigt som en gigantisk elefant blir arg (för att man kör för sakta och är i vägen), och aggresivt börjar springa emot bilen (när jag i panik kör gaspedalen i botten på ettans växel), är ingen höjdare.

Ingen övningskörning för mig idag helt enkelt.

Hittade förövrigt ett väldigt bra citat angående tid:

20140412-082753.jpg

stuffs.

Sitter just nu och pluggar inför mitt körkortstest. Det är inte förrens om 5 veckor men man vill ju vara ute i god tid (försöker långsamt vända på mitt prokrastinerings-beteende). Reglerna här i Sydafrika är lite speciella dock. Som jag förstår det måste man titta mer runtomkring bilen än man har ögonen på vägen. Vette sjutton hur det här ska gå. Kul blir det i alla fall.

Annars så väntar jag in rättningen på min magisteruppsats, hoppas verkligen att allt går bra.  Är lite oroligt för att de kommer att säga något i stil med: (läsas med snorkig Stockholmsdialekt)

”Men maja då, det här gååår ju inte!”

”Vet hut mänskobarn, ta nu ditt pick och pack och LÄMNA den Juridiska Fakulteeeten ögonaböj!”

Man vet ju aldrig. Hoppas på lite bättre respons än så dock.

Håller också på med skadeanmälan från operationen, kan ju säga att Folksam är det bästa försäkringsbolag jag någonsin har haft. Helt sjukt så bra dom är. Kan också nämna att jag går bättre och bättre nu. Ner för trappor är fortfarande lite krångligt, men det sitter mest i mitt huvud tror jag. En himla skillnad på för fyra månader sedan när jag inte ens kunde duscha själv. Kroppen alltså, den är så grym på att återhämta sig ibland.

Bifogar en gammal bild från Uppsala, är det något jag kommer att sakna från studenttiden så är det alla människor…och nationerna.

Norrlands in my hart.

Hoppas allt är bra med er där ute! Puss, m.

a gigantic chicken.

Just nu har jag en enorm kyckling i kylen. Den är stor och blöt och jag har ingen aning om hur man tillagar en hel kyckling. Måste jag skära upp den? Ska den kokas först? Jag tittar på den med avsky i blicken, den är alldeles mjuk och slemmig. Skinnet är knottrigt där fjädrarna har suttit och jag frågar mig själv varför jag fortfarande äter kött. Varför jag bidrar till att döda djur. Eller ja, det kanske inte är så mycket själva dödandet som jag förfasas över, men allt det lidande som ofta följer med djuruppfödning. Bilden av lyckliga söta höns som sprätter på en åker utanför ladugården är oftast ett minne blott.

När jag stod där i köket så kom jag att tänka på när jag var uppe i Norrland med familjen för en massa år sedan. Vi bodde i en husvagn på en liten ö i skärgården och det var fullt med mygg, så där som det ofta är under de norrländska somrarna. Jag var ganska liten, runt 8 år tror jag. Mina äldre kusiner var i full färd med att hitta på en ny lek: Flest döda myggor vinner.

Jag satte mig snabbt in i den nya leken, viljan att imponera på mina kusiner var stor. Jag måste vinna! Såg en mygga sitta på fönsterblecket och…slog till. Blodet stänkte över hela mitt ansikte och fönstret fylldes med röda små droppar. Jag såg ner på min högra hand som också den vittnade om förödelsen. I chock satte jag mig ner och stirrade ut genom fönstret.

Där utanför fortsatte livet som om inget hade hänt, men jag hade precis dödat någon. Någon som kanske skulle ha levt länge till, någon som kanske hade känslor och var fylld av samma blod som mig.

Det slog mig inte förrens mycket senare att det nog faktiskt VAR mitt blod, eftersom myggan säkerligen hade smakat på både mig och mina kusiner.

Men ändå. Det där ögonblicket formade mig. Har lärt mig att visa hänsyn mot andra varelser, även de allra minsta.

Faktum kvarstår: Jag äter kött.

Men jag försöker åtminstone. Beställer kyckling och ägg från en farm bara några kilometer härifrån, där djuren i alla fall ser ut att ha det så idylliskt som på bilderna bakpå mjölkpaketen.

Fast ändå så står jag här. Tittar på den ekologiska kycklingen. Och önskar att jag inte behövde ta itu med den här verkligheten. Inte behövde se vad det är jag äter. För det är ju så mycket lättare att ignorera när man får hem köttet uppskuret i små filébitar på ett stort svart plast fat.

Om inte annat så kommer bristen på tid göra att jag från och med nu kommer äta mindre kött. Hur skulle jag ha tid att stycka en hel kyckling varje dag?! Skulle jag dessutom vara tvungen att avliva den, slita av fjädrar och kapa av huvud och fötter..? Då skulle jag nog inte äta kött överhuvudtaget.

Men det är det här som ÄR verkligheten. Den är därifrån våra fint upplagda filéer kommer. Och jag tror att vår köttkonsumtion skulle minska drastiskt om man själv var tvungen att hantera allt detta. Eller i alla fall var tvungen att se det. Tänk om bönderna plötsligt skulle vara skyldiga att lägga ut bilder på hur det faktiskt såg ut i hönshusen? Sätta upp riktiga bilder på mjölkpaketen? Lägga ut live streaming av hur korna och de frigående kycklingarna faktiskt har det?

Glappet mellan produktion och konsumtion är helt enkelt för stort.

Så…

Sensmoralen av den här historien?

  • Ät mindre kött.
  • Köp ekologiskt. 
  • Sluta porträttera en ladugårdsidyll med lyckliga kycklingar och kor på åkern när det väldigt sällan ser ut så. Ändra på djurhållningen istället.

Och sist men inte minst: Vad sjutton ska jag göra med den här enorma kycklingen?!

Bifogar en (helt sann) bild på en mycket lycklig ko (tjur..?) i Sydafrika.

pain is just weekness leaving the body.

Jag sitter i ett nedsläckt rum med fördragna gardiner. Kan höra fåglarna kvittra där ute, men det känns som att ljudet kommer från en annan värld. Några solstrålar letar sig in genom fönstret och träffar min kritvita hud. Jag rycker till, stapplar upp från datorn och rätar på ryggen samtidigt som jag med all kraft drar för persiennerna. Mörker. Orkar inte med solen längre.

Jag är en skugga av mitt forna jag. Har förvandlats till en åldrande gammal dam med nackspärr som bara sover 6 timmar per natt. Går upp mitt i natten och kissar varannan timme för att jag dricker för mycket kaffe. Är konstant skakig av samma anledning. Har även börjat halta igen, säkert på grund av att jag sitter och skriver i sängen hela dagarna.

Jag var nyss på väg till köket för att göra i ordning en till kopp snabbkaffe, när jag träffar på några av Gregs vänner i hallen. De tystnar när jag går förbi. Jag ser hur de stirrar till. Ser oroliga ut. De undrar säkert varför det bor en hemlös gammal tant i Gregs kök.

Men jag orkar inte ens bli arg. Jag förstår. Och förlåter. Det är kanske inte så konstigt att de reagerar som de gör. Här går jag omkring insvept i en filt, smutsigt hår och uppspärrade röda ögon. Klamrande vid min kaffekopp som om den gällde livet självt, samtidigt som jag haltande och med huvudet lätt på sned går förbi dom utan att säga ett ord.

Ni tror kanske att jag skämtar nu? Men nej. Tyvärr inte.

T minus 4 dagar.

//En skugga.