Kl. är 20:50 och det är ljust ute. Kunde lika gärna vara mitt på dagen. Det kommer nog ta ett tag att vänja sig vid detta..! I sydafrika blir det mörkt kl:17.30 – året runt. Eller ja, nästan iaf.
Och säga vad man vill om uppsala, men det är rätt så fint på sommaren (även då det regnar). Här är en bild från ett par dagar sedan när jag sprang runt på stan:
Nu ska jag.. Ja vad ska jag göra egentligen. Vi får väl se, hoppas ni har en mysig lördag.
Idag åkte jag in till stan, men eftersom jag inte har någon cykel just nu så var det buss som gällde.
Jag var sen och fick springa till busshållplatsen. Stressad som vanligt rotade jag runt i väskan, hittade en 50-lapp, gick på bussen och sträckte stolt fram mitt fynd till chauffören.
Fick en lång förvirrad blick till svar, sen sa han irriterat: ”Jaha, eh – vi tar inte pengar på bussen längre.” En lika lång och förvirrad blick från mig. ”Det slutade vi med för 7 månader sedan.” fortsatte han. Besviken tog jag ner min hand med pengarna. ”Du kan betala med sms.” sa han något snällare. ”Men jag har ingen fungerande mobil..!” säger jag och började känna lite panik, kunde ju inte låta Annelie vänta – jag måste med bussen!
”Så vad gör jag nu då? Jag visste verkligen inte om det här..!” säger jag och ger min menjagärjusåsöt och detärjusåsyndommig blick. ”Ingen fara!” säger han glatt. Jag hann tänka att yes, här får man åka gratis! ”Du kan betala med kort!”
Jaha. Det var bara att gräva fram plånboken. Jag antar att det faktum att man är blond och blåögd eller att försöka säga ”but I´m from sweden..!” inte ger riktigt samma fördelar här i Sverige som i Sydafrika.
Sydafrika 1 – 0.
Jag borde gå och lägga mig nu, ska upp tidigt imorgon och träffa söta annelie..! Bara det att jag är så hungrig.. Åt ingen middag direkt och nu sitter jag här i en lägenhet utan fungerande kyl/frys och utan några som helst råvaror..! Hatar verkligen att gå hungrig.
Det enda jag hittade i skåpen var lite Oboy från 2008. Överväger att blanda det med vatten – nöden har ingen lag som man säger. Äsch, nu ska jag kolla på film. Och dricka Oboy.
Sitter på pappas balkong i solen.. Sjukt fint väder idag. Tog en promenad till stabbyskogen och plockade blåbär. Hittade till och med lite smultron! Efter det vidare till prästgården för en fika med mamma. Väldigt mysigt. Och i princip vad jag orkar med just nu, förkyld som man är.
Önskar bara att jag kunde bli frisk någon gång så att jag kunde börja träna..! Vill verkligen börja röra på mig nu, nu, nu.
Annars då? Jo! Min väska verkar vara upphittad: weeeey! hoppashoppas, jag börjar bli lite less på att gå runt utan skor nu. Känner mig som Benjamin (en av fransmännen).
Vet ni vad jag har märkt förresten? Duvorna i Sverige låter inte som duvorna i Sydafrika. Märkligt. Och fint. (Har fått lite smärtstillande tabletter för min onda rygg, jag tror dom är lite väl starka – har börjat svamla mer än vanligt dom senaste dagarna). Nått annat jag har märkt sen jag kom tillbaka är att allting är så dyrt här i sverige. Till och med en liten glasspinne kostar över 20kr..! Men blåbär är ju gratis, tur det iaf.
Så var man i sverige igen då.. Fint väder är det iaf, soligt och…Nej just det, regn var det ju. Hehe, inte meningen att låta bitter – jag verkligen älskar det här vädret – ingen press att göra någonting.. Eftersom jag fortfarande är sjuk så passar det mig utmärkt.
Flyget hem? Det tog mig 30 timmar att komma till arlanda, helt sjukt egentligen. Och om allt gick bra? Kanske man inte kan säga – min väska försvann mitt i alltihop. Så… Jag hade iaf lagt allt som var värdefullt i handbagaget, samt alla kläder jag tyckte mest om etc. MEN. inga. underkläder. Eller sockar, linnen, skor..! Så allt jag har är mina tjolar, två jackor och överdragströjor. Kanske kan bli nått nytt? Barfota med kjol och behå. Nice.
Och gissa vad jag äter just nu? Just det, ostbågar..! nomnom.. Okey, det kanske är lite kul att vara tillbaka i sverige iaf.
Så, nu sitter jag här på flygplatsen i Cape Town och väntar på flyget till London. Dricker en kopp kaffe på Mugg and Bean. Till det en morotskaka – nomnom.
Är så trött efter allt gråtande – och jag vill tillägga att jag aldrig gråter. Eller ja, nästan aldrig då. Känner mig känslomässigt utpumpad, men jag har 7 timmar att fördriva på den här flygplatsen – så det är väl bara att rycka upp sig. Att upprepa: ”jagkommersnarttillbaka” om och om igen hjälper just nu. Jag brukar alltid hitta någon eller några roliga personer att prata med, så blir nog bra. Känns så tomt just nu bara.. Suck.
Morotskakan jag fick var förresten enorm. Kommer aldrig klara att äta upp den själv. Men har man betalat för den så har man. Bara att hugga i då. Samma sak med flygplansmat, den är ju gratis – och gratis är gott. Även om det är äckligt.
Just nu sitter jag i ett tomt rum och skriver. Eller tomt och tomt, alla mina saker är nerpackade i olika väskor. Några ska ges bort till välgörenhet, en ska stanna här och två ska med till Sverige.
Hur det känns? Jag vet inte riktigt. Känns vemodigt och ledssamt tror jag. Sitter och tittar på den sista solnedgången utanför… Fast lite får jag väl ta och skärpa mig, jag kommer ju att komma tillbaka. Men det är ändå slutet på en väldigt omvälvande resa – får se vad som händer här näst. Först en mysig sommar i uppsala iaf. Nu måste jag försöka ta tag i det sista med packningen. Bjuder på en fin bild från the wild coast så länge, kram på er.
…är till exempel alla mysiga middagar med mina lägenhetspolare. Just nu väntar vi på att Megan, Thabo och Yessine ska komma över – sen blir det vardagsfestmiddag. Eller ja. Gott blir det iaf.
Nu ska jag ta och hälla upp ett glas rött vin, sätta mig i köket och bara vara ett tag. Hoppas ni har en härlig torsdag!
Så… Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Det har varit fullt upp och i måndags åkte Emelie tillbaka till Sverige. Väldigt tråkigt, men vi ses ju snart iaf! Jag kommer nämligen hem det 11 juli. Då ska jag sova i en vecka typ. Efter det kanske man kan försöka sig på att träffa lite vänner och så. Det är bara så mycket att ta itu med när jag kommer hem, jag har nog inte riktigt fattat att jag åker om bara… Hur många dagar är det nu då?
Vänta.
Om 5 dagar. Om 5 dagar sitter jag på ett plan hem igen. Eller vad då hem förresten? Det här känns lika mycket hemma för mig som Sverige, så det är svårt för mig att säga att jag åker hem. Klart att jag ser fram emot att träffa alla som jag har saknat, men det känns svårt iaf.
Vad var det jag ville visa er nu då.. Jo! Det sista vi gjorde innan Emelie hem åkte var att klappa lejonungar. Väldigt söta, men sjukt vassa klor..!
Jag har förövrigt åkt på en förkylning så här inför sista veckan, vilket i och för sig inte gör särskillt mycket – älskar att bara ligga i sängen och titta på film. Särskillt då det regnar här just nu. Kram. m
Vi körde hela dagen igår för att hinna hem till den 3:e så att Emelie skulle hinna gå på lite marknader och så innan hon åker hem. Det kanske blir en utflykt till en lejon park idag också (!) hoppas vi hinner bara.
The wild coast är verkligen det mest orörda och vackraste området i Sydafrika. Enligt mig alltså. Ska lägga upp lite bilder senare idag, nu ska vi går ner och titta på söndagsmarknaden. Hörs senare, m.
Majalina 